Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 november 2025
Hon satte sig ner på marken, och bredde ut armarna mot hunden utan att bry sig om att han nafsade åt henne och slet lös en del af schalfransen. "Sussu sussu ! Int vill du oss någe ondt, vi, som är små och ensammen". Gråhunden tystnade, men morrade med ryggborsten höjd.
»Jag har skrifvit allt hvad jag känt, hänsynslöst och bittert. Jag tycker mig ha en viss förpliktelse att säga dig det. Derför kom jag hit.» Den unga flickan såg på henne med sina stora barnaögon, i hvilka det låg som en förebråelse öfver att den gamla kunde ha hjerta att göra henne ondt. »Ja, det kan jag så godt förstå», sade hon sakta.
Stödd af Ante och Maglena stapplade hon ut. Fårskinnsfällen breddes så slätt som möjligt på kälken och Gullspira förstod väl meningen. Hon klef upp dit och sjönk med en stönande suck ner i den lådliknande kälken. "Hvad har jag gjort för ondt i denna gården att jag skall bli utsatt för så styggt", tänkte Gullspira. Barnen sysslade snabbt och ljudlöst omkring geten.
Modren gaf henne ännu en bit till och bad ställa resten i skåpet för fadrens räkning. I det samma hördes steg ute i farstun. De trodde, att han redan kom hem. Dörren öppnades, men in steg Heikura, gårdens egare. Mari kände, hur blodet rusade upp i hennes kinder. Hon anade något ondt. God morgon! sade Heikura. God morgon! svarade Mari. Är inte Holpainen hemma heller? Nej.
Usch! det fins en sorg på hvar fingerled den här tiden. Jag väntar bara att en vacker natt få se slottet dansa polska med domkyrkan på ett munkrep, för att alt i världen skall vara upp och ned, utom vi två. FÖRSTA BORGAREN. Ondt finnes det alltid, käre vän. Finnes det inte utom oss, så finnes det inom oss.
Hon lärde oss de rätt var och hon gjorde de själf." "Jag ser de . Väl skall de gå er. Men akta er för folke å barna här . Dom ha' ondt i sinne till er." "Hva' gormar ni om? Låt käringen vara, hon gör int annat än skäller och hostar da'n igenom", skränade Grels och ryckte Ante i armen. "Kom, vi ska gå nu. Brita är rustad." Barnen, både de främmande och de från gården, gåfvo sig af.
Han exalterade sig och for ut mot religion och familjetyranni och han talade om Guds kyrka i naturen; talade med hänförelse om det nya evangeliet som förkunnade salighet för alla, lif och lycka för alla. Men så tystnade han. Du har ondt samvete, sade vännen. Ja, sade Johan. Antingen icke göra hvad man ångrar, eller också icke ångra hvad man gör! Det senare är bättre! Men jag ångrar mig ändå!
Hon bad och stred. Hon vred händerna i förtviflan. Hade Gud straffat henne? Och hvarför? Mot morgonen vaknade han. Ett leende for öfver hans ansigte, då han såg sin mors omsorger omkring honom, såg i hennes ömma, sorgsna, tårade ögon, hur hon led. Var inte ledsen, mor sade han, jag är bättre nu. Jag skall inte göra dig ondt mer. Nu är det slut. Aldrig, aldrig mer skall jag spela. Nej, aldrig.
Den som ska in i vår släkt, han ska inte låta leda sig utan handla som han själf vill. Nu blef Kristoffer alldeles vild. Han skulle visa, att han inte krusade gamla käringar. Och nu var det bara en sak han ville: »Fiffen» och Evangelina skulle just i dag genast på fläcken resa till prästen och ta ut lysning. Du får förlåta honom och vedergälla ondt med godt! sa »Fiffen» till Evangelina.
Jag är rädd att du lid ondt af de?" "Inte!" sade Ante öfverlägset. Nog hade han ännu känning af Maglenas nyp och naglar. Men inte ville han göra det tungt för henne med det. Hon, som gick i vånda och sorg och nu måste gå ifrån Gullspira. Ante hade länge gått i vånda och ängslan för Gullspira, han med.
Dagens Ord
Andra Tittar