Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 juni 2025
Han talade då så att han darrade i hela kroppen och grät som ett barn. Omsider lyckades L. en dag få tag uti något passande för den stackars magistern. Man annonserade efter en person, kunnig i att måla likkistplåtar med vers på. Men inte kan jag göra vers, invände Nyberg, som helst ville bliva kvitt arbetet. Men jag kan, jag, ser herrn, svarade Lampa.
Han skulle ta värvning på en tid och gå rekryt hm! hm! förstöra nöjet med sitt retliga lynne. Vi få väl taga en duett, kära du. Och nu togo vi en duett för flöjt och violoncell. Gubben hade noter för alla instrumenter. På tre dagar syntes ej Nyberg till. L. blev orolig, men visste ej var magistern bodde eller om han bodde någonstädes, ty det talade aldrig Nyberg om.
Notarien tog sin hatt och gick, i det han ytterligare kastade några glåpord åt L. och hans musik. Magistern skall vara lugn. Det anstår en filosof, sade L. åt Nyberg, då denne ämnade skicka några avskedsord åt den bortgående. Vill ni gå ut och gå, gossar? fortfor han. Och då jag föreslog en trio, skakade han blott på huvudet och lade bort sin flöjt.
Hör du så han piper? Jag tror han gråter. Ja, gråt du! Det är ingen som skrattar åt dig, om det blir falskt. Gubben föll tillbaka på sin bädd och grät. Under tiden hade Nyberg kommit in och stannat vid dörren. Han förstod genast vad det var frågan om och därför brydde han sig ej om att fråga hur det stod till. Då L. fick se honom, räckte han honom handen. Nyberg såg förtvivlat sorgsen ut och teg.
Till gengäld härför åtog sig L. att skaffa Nyberg en plats, vilket tillgick på det sättet, att L. varje morgon vid sitt choklad läste annonserna i Dagbladet. Långa tider gingo om, utan att någonting ville låta höra av sig. Magistern svalt så han blev mager som en spik, men han tröstade sig med att fiolen dess bättre fick plats under den svarta bonjouren, vilken blev allt vidare och vidare.
Han kallades magister Nyberg, var vikarierande lärare i en lägre apologistskola, hade förr varit student och spelt bort 11,000 rdr på fiol. Han var gubbens protegé, d. v. s. Nyberg måste dagligen spela duetter med gubben samt uppbära snubbor var gång det gick sönder i takten, vilket alltid var L:s eget fel.
Jo bevars, men det trodde jag aldrig på och därför gav jag tusan att spela med gubben. Efter den kvällen såg jag aldrig Nyberg mer, icke en gång på L:s begravning. Men av en släkting till honom har jag sedan fått höra hans ganska romantiska lidanden och död, vilka bevittna hur trogen ända in i döden han blev sin första kärlek, musiken.
Sedan dess hade han visserligen lärt vad de betydde, men han hade aldrig känt dem så djupt som just nu . Nyberg hade kommit mitt för Fjällstugan och gick framåt, stirrande på marken. Då hörde Nyberg psalmsång ovanför sitt huvud. Han skådade upp och fick se Fjällstugan uppe i backen, strålande av ljus. O, det såg så varmt ut, det ljuset.
Därpå satte han sig vid brasan. Är inte fiolen med? frågade L. Nyberg gick efter sin gamla vän. Spela för mig, herr Nyberg! Och Nyberg stämde och stämde; till sist kom han sig i gång. Han spelade utan noter, men stirrade oavlåtligt in i kakelugnen på de ramlande bränderna. Han måtte hava sett underbara syner, ty så hade jag aldrig hört honom spela.
Men snart ledsnade båda, och Lampa icke sist, ty han tyckte det vara alltför livliga påminnelser om sin förestående bortgång, vilken han önskade så avlägsen som möjligt. Innan han lät magistern gå till magasinet för sista gången, ville han ändå två sina händer och gav honom därför en ytterligare påminnelse om vedboden och kistan. En ny finansplan måste uppgöras för den fattiga Nyberg.
Dagens Ord
Andra Tittar