Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 oktober 2025
Ulf? nej, detta var någonting helt annat. Ryssen åh nej, han var ju en förbigående, hade inte gjort annat än förargat henne... Och alla de andra! Nej! Det skulle då vara Samuli? En sådan der odrägligt hederlig karl, hade han bara inte varit så exemplarisk, och så bondisk sedan! Så han gick klädd! Usch då! Och så han luktade tobak och halfylle, smorläder och stall.
Denna är omöjlig att teckna; men om man ville likna det hela vid någonting, så kunde man ställa det i jämförelse med en djup, aningsfull skog, genom hvilken man vandrar med ofta besvärad gång, men öfverallt liksom omgifven af osynliga andar. Man störs, man väcks, man ler; men i nästa minut är man gripen åter och väntar med klappande hjärta en uppenbarelse.
Stellan satt vid skrivbordet, egendomligt tom och öde, medan han mumlade för sig själv: En sån idiot! Har den inte en skruv lös, så vore det väl fan! Ibsen! Apotekare! Ä mänskor fullkomligt galna! Axel kom ej mera tillbaka... Men innan dess hade någonting annat hänt. På sommaren hade den gamle majoren samlats till sina grevliga fäder.
Hon rykte på axlarna, ironiskt, medlidsamt, ringaktande. Barnsligt...... Kanske du inte lätt entusiasmeras af någonting? Nej, jag tycker alt sådant där är idel naivitet. Jag förstummades. Mina bästa, heligaste känslor idel naivitet, som mera utvecklade människor gjorde narr af! Jag kände mig både förargad och skamsen.
Vi kunna icke åtaga oss ansvaret för någonting alls, varken för att gå framåt eller vända om eller för att stå stilla. Men nu... Var det inte någon som gick i trappan... Han sprang upp från soffan och gick ut och öppnade tamburdörren. Greta stod utanför, rödkindad av blåsten och vit över axlarna av snö.
Ja? Men om ? Om ni skulle förändra er till och med här i ert eget bo, här i småstadens trygghet. Hvad skulle ni då säga? Om ni plötsligt midt i edra fasta principer skulle vakna och finna er vara en alldeles annan människa? Antti smålog. Hvilka barnsligheter! Osvuret är bäst. Det händer så märkvärdiga saker. Hvad åsyftade hon? Hade hon någonting i sinnet?
Det är alltid någonting bakom själen som tänker den, jag kan inte få tag i det, men det är möjligt att detta överlever kroppen att något överlever jag vet inte men detta kan säkert inte spela på harpor eller gnissla tänderna utanför brudgummens palats. Säg, fader Arvidsson? Den gamle satt med bortvänt ansikte. David tyckte han skakade som om han haft feber.
Det gick ett viskande utrop genom klassen, då Kalle drog fram någonting grått. Vad är det? frågade rektorn. En kökshandduk Ögonblicket efter låg Kalle med blottad bakdel på pulpeten och skrek så att fönsterrutorna klirrade. Och under tiden flämtade rektorn, medan rottingen ven i luften: Jag ska lära dig att komma med busstreck! Här lyckas det inte, lymmel! Han var blåröd i ansiktet.
All skuggrädsla, allt gammalt skrock var nu förbrändt inom henne, sedan hon sett det oåterkalleliga in i hvitögat. Medan liket ännu fanns kvar i detta samma rum, hade hon ofta nattetid, när alla tjänarna sofvo, gått ensam hit ned med ett ljus i hand, lockad af en dunkel föreställning om, att någonting kanske kunde hända, att straffet kunde nå henne på uppenbarelsens väg.
I ditt sinne ler du öfverlägset åt mina försök att stryka dessa band af mig. Du vet att om du bara inte förgår dig, om du bara är den oåtkomliga, lugna som aldrig tycks begära någonting, som endast är likgiltig, då skall jag inte kunna frigöra mig. Ah, du känner mig! Men du känner mig inte nog.»
Dagens Ord
Andra Tittar