Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 oktober 2025
Det gällde mänskorna och den med snigelgång framkrypande tiden. Han visste , att han skulle bli någonting, ingen annan än han själv kunde ana. Men det var så långt till dess, fyra, fem oändliga år, som lågo som en öken framför honom.
Endast minnet stod kvar, det första minnet han hade av sitt liv, den första outplånliga känslan han hade av livet självt , någonting högtidligt och festligt med blommor och musik, i vilket han själv varit medelpunkten. Och så i allt detta högtidliga och festliga, på ett underligt sätt vävt in däri någonting oförklarligt, kallt, skrämmande Han var upptagen i ett sträck dagarna i ände.
Hvarför sökte han ej med ett enda ord försvara sig och bevisa grundlösheten af mina beskyllningar? Jag skulle så gärna trott honom. Var han uppe ännu, gick han fram och tillbaka, såsom han brukade, då han reflekterade öfver någonting? Eller låg han redan? Hvad tänkte han om mig? Var han ledsen, hatade han mig? Eller förstod han att det blott var kärlek altsammans?
Det faktiska är här utarbetadt redan inom sig själft till någonting, som närmar sig fantasiens flyktigaste drömmar, och det är svårt att dikta något så öfvernaturligt, att det icke, placeradt inom detta tidehvarf, skulle antaga sannolikheten af att hafva verkeligen funnits. Här är författaren hemma, och de mästerligaste taflor äro frukter af hans lyckligt valda eller lyckligt funna ämnen.
Allt sådant menar ingen människa, som talar om tendensmässighet i ett konstverk, ty det angår rätt och slätt blott den omständigheten att verket har någonting till "ämne", vilket måste vara både oskyldigt och oundgängligt.
DANN. Kors, hvad uppmärksamhet åt mig du skänker, Jag tror, min själ, att du ej hört mig alls. JULIA. Förlåt, jag har så mycket att besinna. v. DANN. Det tror jag nog, det är ej svårt att finna; Men hvad? JULIA. Jag glömde nu är väl för sent Att ge åt Trygg ett uppdrag, som jag ment. v. DANN. Att hämta någonting från skyn kanhända? JULIA. Nej, blott från staden. v. DANN. Det blir ganska lätt.
Vad du än gör, Stellan, fuska inte bort dina känslor! Plottra inte bort dom! Kom ihåg att sådant hämnar sig. Det är precis som om du hade tusen kronor och slösade bort dom i småsummor. Och så en dag, då du träffar någon, som du skulle vilja ge hela sedeln åt, så har du knappast någonting kvar. Pengarna har försvunnit. Du har ingenting att ge. Du står där tomhänt och fattig.
Ja, jag förstår, kom jag att säga en gång, på tal om någonting i hans förhållande till en älskarinna. Nej, det förstår ni alldeles icke! Ni står som ett nyfiket barn utanför och ser på allt sådant. Ni har inga anlag åt det hållet! Han ville ha något att dricka; och jag tog fram vår champagne. Men jag kan icke draga upp korken. Om jag kunde allting lika bra, som det!
Det var för penningars skull förstås, hon var mycket ung. Sexton år eller så, såg inte någonting ut, var blyg och rädd för alla menniskor. Jag vet inte hur han bar sig åt för att få henne, men så blef det i alla fall, och när vi efter ett års dröjsmål derute foro hem igen, blef det förlofningskalas.
Fara från bal till bal, dansa och flänga omkring och inte sörja för någonting. Så gifter du dig efter några år jag borgar för att du här skall få fästmän tillräckligt att välja på. Men där? I Pöllismäki blir du säkert gammalpiga. Hvad skulle där finnas annat än bönder, klagade modern. Inte bryr jag mig om några friare. Och därvid blef det.
Dagens Ord
Andra Tittar