Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Hans bröst var naket, och riddaren, som häpen betraktade honom, såg på detta den store man dråparens märken: bölder och svarta fläckar. Pesten! mumlade riddaren med bleknande läppar. Han reste sig upp och gick vidare utan att veta vart. Han förde handen till pannan, inom vilken blodet brusade genom en förvirrad hjärna.
General Kurck och överhovjägmästaren stirrade förbluffade efter Tomas, som mumlade ett förvirrat "förlåt" och försvann bland mängden. Mörkret tätnade mer och mer, och en liten man i luden mössa gick omkring med krokig rygg och snabba steg och tände gaslyktorna. Tomas hade kommit in på en bakgata med få människor och sömnigt upplysta butiker.
Ja, svarade han, det händer när det blir för lessamt att en liksom fastnar i ändan på något rep eller annat rackartyg. Sen var det inte gott att komma loss, förstås. Karlarna smågrinade i skäggen, men Halten jämrade: Det är så lejt i skoarna! Dåligt, mumlade Träsken, dåligt, dåligt. Och vart ska I nu gå? Raggen betänkte sig, sade: Vi går väl omkring lite tills vi träffar'n, bruksförvaltarn.
Enkäppen hade han lämnat i tamburen och nu kom han varken fram eller tillbaka. Herrarna, som både kände honom och icke kände honom, drogo sig åt sidan. Han stod ensam under kronan, grinade och mumlade. Är inte Roth här? Gamle redaktören bröt bannet, gick fram och tog honom under armen. Se goddagen, bror. Du ska väl ha dig någonting att sitta på.
Jag såg honom, så jag känner igen honom. Det är han som gjort det. Hon pekade på vagnslidret. Den där kan I släppa. Vi släpper ingen, mumlade länsman, drog sig uppåt stallet. Var bara lugn, kära mor. Vi släpper min själ ingen. Mor i Sutre tog lyktan från gästgivarn och steg uppför trappan. Hon vände sig om, nickade. Lars och Träsken lyfte varligt upp den döde och buro honom emellan sig in i salen.
Och med ett halvt barnsligt bedjande, halvt konventionellt tvunget världsdamsleende böjde hon sig fram emot honom, under det hon i sin förlägenhet mumlade ord, som varken han eller hon själv fann någon mening i. Men hon rörde åtminstone läpparna, hon talade .
Han visste, att hon ofta brukade stå i torngluggen och stirra, och han mindes ordstävet: När Ulva skakar sitt bolster för himmelens väder, då blir det strax en ryttare av var eviga fjäder. Han såg på den halta hästen och på oxen, som bara hade ett horn. Sju vällastade slädar och femton hästar hade jag, när vi foro från Stålberget! mumlade han. Allt skulle jag svara för vid livsstraff.
De båda gamla hälsade på de båda, som nyss drömt sig unga, och gubben gned sina händer, hostade och mumlade obegripliga ord, medan han långsamt och sävligt gav plats på trappan, där gumman bjöd de resande stiga in. Genom skelettet till en ofullbordad veranda sågo vi främmande ut över vår ungdoms fjärdar och sund.
Han är en halv hedning ... och för övrigt alltför inskränkt för att begripa teologien, mumlade han till sig själv, i det han med högtidliga steg vandrade fram och åter i tepidariet.
Kanske kom detta av, att jag nu for mot den sista vissheten, inför vilken jag kände, att all kamp skulle vara slut. »Gud, skall hon dö», mumlade jag, »måtte hon då få dö utan plågor!» Och fortfarande undrade jag över, att jag kunde vara så lugn. Jag såg mig om på perrongen, när tåget stannade.
Dagens Ord
Andra Tittar