Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Så svängde han henne om, så att hon kom med ryggen åt honom, och hon kastade sig tillbaka med nacken mot hans axel, smidig och mjuk, med armarna bakåt kring hans hals. Nej, nu gör du mig alldeles tokig! utbrast han.
Jag hör på afstånd det aftagande larmet från den stora staden. Jag är icke i Tibble. Det ligger njutning bara i den tanken. Och så har det stannat en mjuk stämning kvar. Ni är så rar och så dum sade han när jag frågade, om hans melankoli nu vore alldeles förbi, rar och dum äro synonymer, man är aldrig rar utan när man är dum. Och så lyste hans ögon.
Hans sätt att afbedja var så klumpigt intagande och så rörande tafatt; hon blef alldeles afväpnad. »När mamma berättar för barnet får barnet icke vara elakt», sade hon blott och hennes röst blef mjuk som ett adagio på en violoncell.
Man glömde dock snart att gossen var en krympling. Hans stora, själfulla ögon och hans soliga leende liksom lyste upp allt omkring honom. Därtill hade han en mjuk och behaglig stämma, som smekte örat både när han talade och när han sjöng och sjöng det gjorde han ofta.
Då gjorde Björner en långsam helomvändning och för att inleda samtalet pekade han med tummen över axeln och frampressade ett hest, tjockt: Den du! Tusan hakar! Ja, svarade lille Krok tämligen meningslöst. Men nu var Björner uppdragen. Han rullade fram och vidrörde ingenjören med sin stora mage, som var mjuk och varm. Där fick jag tag på dig, lilla Julius. Va' har du för dig? Går där och ordnar.
En mjuk hand rörde vid Alberts skuldra. Han stirrade upp ifrån de röda strålarna, som han en lång stund stått och betraktat, hur de gungade och flydde ovanpå den vattrade vattenytan. Det var Sara, och hon sade viskande: gå nu härifrån: jag skall i stället vakta både dina och mina saker ända tills vi kommer i land med dem.
Hennes gestalt, som länge varit knuten, hade blifvit smärt och mjuk som en liten bleksjuk kvinnas. På hösten förbereddes Elsa af prosten i Tibble till sin första nattvardsgång, men samtidigt fortgick undervisningen i hemmet under farmors ledning.
Det hörde till Träskens många konster och krumbukter att han skulle lära barnen dansa, där han drog fram. Basilius skulle han lära den svåra menuetten, som ingen annan kunde dansa. Och han dansade fram över stallbackens skrovliga stenläggning, barbent, lättfotad, tunn och mjuk som ett litet kringdrivande strömoln, vit i ansiktet under ögonens mörka ringar, leende allvarligt, leende lycksaligt.
Hon andades djupt innan hon kunde svara: Jag blef så glad öfver att se dig. Jag hade längtat, längtat så. Längtat? Efter mig? Kan man tänka sig något så dumt. Ja, det är dumt. Men jag kan icke annat. Hvad vill du mig då? Bara se dig. Om jag sett dig en enda minut, är jag nöjd, är jag glad för en hel dag. Där låg sol öfver hans ansikte, och stämman var mjuk, som om han talat till ett kärt barn.
Men först skall Trygg bli mjuk. TRYGG. Nu, fröken! Hu! År det väl mänskligt, att man så skall störas? Om ni vill skrämma mig på detta sätt, Så klagar jag för onkel, vet ni det? Jag skrämt? JULIA. Just ni. TRYGG. Hur har jag kunnat skrämma? Jo, med er grymma hast och med er stämma. TRYGG. Att hasta hör just ej min ålder till. JULIA. Nå, med er uppsyn då, om ni så vill.
Dagens Ord
Andra Tittar