United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !
Prästen slutligen: Kan en stackars prästman, som stått i hela dagen, få låna en nattskjorta? De övriga tänkte inte säga någonting, ty generalagenten hade låtit hoppet fara, fröken Alexander kände en djup missräkning och ett stort förakt, tante Sara var inte van att säga någonting och Ludwig och Brita sutto redan i ett hörn och tisslade för sig själva.
En dag tog det henne så ömt om hjertat det han sade, hans varma ord. Han var så vänlig, han bad så mycket, det var omöjligt, hon kunde ej säga nej. »Nå Erik, efter det så är,» menade hon, »efter det så är, så blir jag väl dervid, lemnar tjensten och blir din hustru.» Erik blef flat, men han dolde sin missräkning och gick skenbart in på hennes tankegång.
Jag är beredd på det, som skall komma att han kastar bort mig, som han kastat bort alla de andra. Jag vill vara bättre väpnad än de. Jag skall se till, att likgiltigheten icke kan bli så fullständig; det måste bibehålla sig en liten välvilja. Jo, han kom. Jag satt och läste hade beslutat vara lugn och kväfva hvarje glimt af missräkning, om han uteblef. Så kom han, ja. Med sin bekymrade min.
Min sinnesstämning var i grund och botten kanske densamma som min hustrus. Men jag erfor på samma gång denna underliga känsla av en väntande missräkning, vilken reser sig upp inom oss och vid livets mest överspända ögonblick tyglar våra drömmar.
Hon såg sig omkring på den oordnade, grusade planen, och i det hennes blick blev fuktig som av medkänsla, sade hon: »Stackars människor!» Åter flyttade hon sin egen missräkning över i medkänsla med de människors olycka, om vilken hela den tomma jordbiten bar vittne.
Vilket underligt liv! Om han inte haft Greta visste han ej, hur han skulle kunnat släpa sig genom terminen. Hemma hade en olycka hänt. Hans far hade blivit förbigången till major. Hans liv var förfelat, meningslöst. Han var utom räkningen, hörde till de levande döda, som släpa fram sina återstående tjänsteår i en enda oavbruten missräkning.
Han såg obeskrifligt komisk ut; det var nästan, som om detta vållat honom en missräkning. Jag kunde väl ändå säga honom, hur jag brukade känna det? Som beundran eller som behof af ömhet? Snarare det senare, trodde jag. Så var det med honom också. Det var ömhet han törstade efter. Kvinnor, som alla voro förälskade i, hade han aldrig känt sig särskildt dragen till. Hvilken dag!
"Har du ingen stiligare?" frågade de med illa dold missräkning öfver kusinens enkelhet. "Nej", svarade Greta och vände dem ryggen, harmsen öfver att de så kunde ringakta hennes bästa klädning. "Lilla landtlollan", kallades hon i smyg af sina nya skolkamrater, hvilka funno henne mycket underlägsen, jämförd med dem själfva.
Svaret kom och var en stor missräkning. Det var kort och tomt föreföll nästan skrifvet med ängslig försigtighet. Han föresatte sig att det skulle dröja innan han nästa gång lät henne höra af sig och han höll sin föresats ståndaktigt i tre dagar. Så satte han sig ner och skref ett lika långt och omedelbart bref.
Det förtröt Valter djupt att misstänkas gå i en flickas ledband. Han såg mörk och harmsen ut, och när de kommo utanför Palmfelts port, låtsade han påminna sig något mycket angeläget, tog ett kort farväl af Hanna och rusade sin väg. Hanna stod och såg efter honom med hjertat fullt af oro och missräkning. Sådana stackare vi äro, tänkte hon.