Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 november 2025
Då jag alltså gått på trottoaren i ytterligare 10 minuter, öppnades plötsligt en dörr med glasruta. Denna dörr ledde in till en restaurang, ett litet kafé, som jag många gånger passerat, men aldrig besökt. Det är mycket sällan jag numera går på kaféer. Jag finner ingen glädje på sådana ställen.
Två minuter senare tågade kamrern ut ur butiken bärande ett stort paket, om vars innehåll han inte hade den blekaste aning.
Med ens föll det honom in, att de båda gestalterna, som nyss gledo honom förbi i mörkret, i själva verket voro honom välbekanta. Den ena erinrade honom om Johannes Hall och den andra om Greta men det var ju omöjligt. Det måste ha varit en inbillning. Han stannade obeslutsam framför trappan till Centralstationen; om fem minuter skulle tåget gå.
»Stackars min gosse!» det låg en oändlig ömhet i tonen. »Vet du jag har heller inte varit riktigt glad sedan dess. Och därför så » »Så?» »Åh, ingenting!» De hade hunnit hennes port, och hon räckte honom sin hand. Han tog den, sköt henne före sig in i porten och kom tio minuter senare ut med belåtet, om än litet tankfullt utseende.
Sergeanten såg åt hennes sida och tänkte: hon har dock ett sinne för det sköna landet? Till hälften blidkad sade han därför ... nej han sade ingenting, men han hade dock i faggorna att tala. Med varmare och ännu mer smekande stämma tillade hon efter ett par minuter: Ty här har man då skugga emot solen, och så slipper man dammet! Så ... intet vidare? tänkte sergeanten och teg durchaus.
Vagnen var framkörd och Carlcrantz var ute för att ordna bagaget. Så visade han sig i dörren: »Skynda dig nu», sade han. Men damerna hade svårt att skiljas. Så gick han och skaffade en cigarr och pratade i kiosken ett slag, tills han märkte, att han endast hade fem minuter att hinna till stationen på.
Efter ett par minuter hade han tröttnat, öppnade fönstret, skakade ut flugorna och lade sig åter. Hans vackra dröm om vinterkvällar framför brasan, med huvudet i hennes knä... Fördärvat, förstört, förbi! Och bröllopsnatten... Alltid skulle han taga ut i förskott... Det var orätt, det borde man aldrig göra.
Så ett tungt fall, ett plaskande i vattnet. Han försvann och syntes icke. Ett par sekunder förgingo, långa som timmar. Så kom han upp med sin börda. Simmade några alnar, tills han fick botten. Gick så i vattnet mellan slippriga stenar och snärjgräs. Barnet låg liflöst i hans armar. »Det är slut», sade han, då han undersökt den lille, »slut för några minuter sedan. Men låt oss försöka!
Så flöto långsamt några få minuter, Och dörren uppläts åter, och Kutusoff Steg in. Sin ställning bytte fursten ej, Blott förde handen öfver ögat, såg En stund med skärpta blickar mot den komne Och med en knappt förnimbar nick begynte: "Jag låtit kalla er, min general, Hvarför, det vet ni själf.
Efter femton minuter kom han tillbaka och var rätt varm. Hur gick det, sade jag, jag förstår att du glömde paketen i spårvagnen. Javisst! Man ska inte åka spårvagn! Men jag fick dem! Jag tog en bil och sa till chauffören: »Kör efter alla spårvagnar på vita linjen och stanna vid var och en!» Han gjorde så och sedan jag undersökt 6 vagnar fann jag paketen i den sjunde. Har du beställt någon mat?
Dagens Ord
Andra Tittar