Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juli 2025
Hennes synbara lugn verkade på honom som en förolämpning som när man håller en spegel för ansigtet på en menniska när vreden förvridit hennes drag. Han blef besinningslös som en sårad tjur. Han rusade blindt framåt framåt.
När han hörde att det var fråga om mat, kom han snart i kläderna, och då vi möttes vid bordet, sade han på förebrående danska: »Ave, du har skrämt mig förskräckligt; jag trodde du blifvit åndssvag , då du kallade mig menniska . Och så berättade han, att näst intill honom bott ett svenskt äkta par. »Hur vet du att det var ett svenskt par?» frågade kandidaten.
Jag, som var van att se mig sjelf bara som en liten ånga, jag var nu så bastant och ogenomskinlig som en trädbit. Jag kunde ej annat än skratta. Bäst det var kom en stor, förskräckelig karl, det var en menniska och jag blef helt rädd för honom.
»Jag känner på mig hur jag blir en bättre menniska för hvarenda dag», sade han en kväll då de som vanligt sutto tillsammans i skymningen. »Det är ditt verk, lilla sparfunge.» En annan gång hette det: »Jag har gjort en stor upptäckt; jag har funnit de vises sten: konsten att göra en dålig menniska god. Det är att göra henne lycklig.»
Men huru är det då under inseglen ? Är der någon vrede under dem? Vi hafva just läst, huru vid sjette inseglet hvarenda menniska på jorden, till och med trälarna, visste, att vreden redan hade begynt.
Du är blott hans köpta trälinna, icke hans maka. Kom, Aikyns yngling följer, i mitt land lär du känna Gud; der blir du ynglingens maka, der blir du menniska". Aikyns öga strålade, intet sade hon. Ynglingen sade: "jag bad Tadibén, att han skulle fråga andarne, jag sade: man har tagit min hvita ren och sålt den åt en annan, som ej vill lemna den.
Ingen menniska har sett oss, ingen skall få veta det, jag svär att det inte ens i min dödsstund skall komma öfver mina läppar. Alma, älskade, haf förbarmande med mig." Han lyckades slutligen upplyfta henne och slog mossan af hennes kappa. "Lugna dig nu, var rask!" Han strök sakta hennes skuldror. "Förlita dig på mig och ångra inte naturens jubelstund." Alma svarade med en klagande suck.
Hon visste endast att den lilla bleka varelsen var en menniska som hennes gosse höll af; och det var nog för att också hon skulle hålla af henne. Hon gick med raska, fasta steg. Blodet rann lifligt i hennes ådror; det nästan sjöng inom henne. Nattluften var så sval och den strök öfver hennes heta panna, innanför hvilken tusen tankar arbetade.
Sitt ner, Leena, sade han säg, kan du hålla mig kär, fastän jag gått och hållit mig ifrån dig och låtit dig vara ensam så länge? Leena såg upp med ögonen ännu fulla af tårar. Kan du tro på mig, du? frågade hon tviflande. Jag frågar om du kan hålla mig kär, fastän jag är en fördömd menniska sade Peltonen och såg henne i ögonen. Är jag något bättre, jag? menade Leena.
Hon är så knuten fast till allt, slingrad in i vårt lif under dessa tre månader och hvad hon varit för oss, det vet du lika godt som jag. Jag har aldrig förr hållit af henne, tycker jag. Hon gaf mig allt men jag hade ingenting att ge. Ingenting till någon menniska i verlden; jag bara tog emot, återgäldade ingenting, ty jag hade ingenting, jag var så fattig invärtes.
Dagens Ord
Andra Tittar