United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu blef han misslynt, tog sig vid sitt öra: "Här får Matts skräddare ett vackert göra! Men skynda, gosse, kära Janne, kom Och se, om det står bättre till bakom." Och Jan, hans gamla dräng, steg fram: "Ack. herre, Nu gick det tokigt, här är sjufaldt värre, Där framtill finns helst skörtet i behåll, Men här en trasa bara utan fåll."
Enfin, tiden i Kongo var ett helvete. Hade jag inte tagit min Matts ur skolan när mina fem år voro ute, hade jag nog med tiden blivit lika stor bandit som belgierna själva. Hur negrerna behandlas vet ni förut genom undersökningskommittéernas rapporter, som publicerats i pressen. Och det var inte det värsta. Men att se kamraterna dö undan för undan. Friska, präktiga svenska pojkar.
De voro finska ryttare, alltså lugna, tålmodiga, beredda att vänta sin tid; men de kände inom sig, att för en sådan konung kunde de dö. Och han förstod dem, såsom han alltid förstod sina krigare. Han vände sig till befälhavaren och sade: Matts Olofsson, se om det där folket väl; det är något att göra av. Öva dem alla dagar i ledet.
Jag är nöjd om jag här på jorden får äta mig skäligen mätt och sedan genom edra och helgonens förböner får bliva stallmästare åt Sankt Petrus i paradiset. Jag tänker vi nu taga vår Matts ur skolan. Men vill ni försöka på egen hand, så önskar jag eder all den förnöjelse ni kan förvänta av en snara om halsen. Ni har ju redan lärt er finska. Vartill behöver ni numera tolk?
Vid den östra av dessa ligger än i dag Kymmene kungsgård, vilken en tid tillhörde Sturesläkten, men vid tiden för vår berättelse begagnades av kronan såsom en avelsgård för goda hästar och en mönstringsplats för kavalleri. För närvarande lågo där tvåhundra nyss utrustade adelsryttare under Matts Olofssons befäl, färdiga att snart avgå till hären i Ryssland.
Bengt Poutu, din moders bror: Matts Ilkainen, din farbror, för denna stupstock fallit, eller hungrat ihjäl i slottets mörka fängselhålor. Ej finnes kvar i hela Österbotten en enda man, som var din faders vän. På härjad åker rostar lämnad plog, och floden suckar emot blodig strand, på härden ligger elden svart och död, och kyrkan står, en öde helgedom.
Så kom gårdens husbonde och sade: "Matts, tag din lia och slå ned den der lilla grästappen der så kommer den till nytta". Och det blef hö af den lilla grästappen, och det räckte nästan till en hel munsbit åt en ko; och så blef det rigtigt nytta af de lappris blommorna. Harpspelerskans Dotter. "Hon skall ju vara död, den der stackars Clara", sade fru *.
Men dukar du opp en fabel Och ljuger mig full här nu, Så går jag och tar min sabel Och klyfver ditt hufvud itu." Det var Matts kusk, soldaten, Han blef ej så lätt försagd; Väl hade han gjort mandaten, Men svarade själf för sin bragd. "Hur? Ljuga här?" stolt han sade, "En skam är att misstros så. Väl svårare skuld jag hade Och ljög ej, herre, ändå.
Lyss till orden, Nu ger han reson och skäl: "Matts kusk, du mitt straff på jorden, Dig borde jag rakt slå ihjäl. Hur länge skall här jag bida Allt för din sömnighets skull? Du känner, när jag vill rida, Du vet, när timmen är full." Och kusken, han kom ur stallet Med skymmeln stolt att se; Att han sofvit, det var ej fallet, Han vaknat för fort kanske.
Det var en nyårsafton, ett par år efter L:s död, då Nyberg, som under denna tid fött sig på vikariat i apologistskolan, omsider tröttnade på ett arbete, som, med undantag av psalmsånger vid morgonbönerna, berövade honom allt tillfälle till musikaliska sysselsättningar, tog sin Matts ur skolan och började spela fiol igen.