United States or Honduras ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.
Det här är då alldeles rasande, menade Höjer, när nöden tvang honom att beklaga sig för styvfadren. Och aldrig har jag haft en glad dag sedan jag hörde upp att tjäna. Då hade jag maten och inga bekymmer, men sen jag fick mitt eget, får jag gå dräng utan lön och se på hur andra äter mitt bröd opp.
Hästen skulle fodras ut på bestämda timmar, och Johan måste hålla sig hemma och passa klockslag. Hans frihet var slut. Och han kände den stora förändringen, som inträdt i hans ställning, och hvilken han tillskref styfmodern. Ifrån att vara en fri man, som rådde sin tid och sina tankar, var han blifven tjenare: du kan göra liten nytta för maten!
Jag satte mig midt emot honom som vanligt och stälde i ordning maten för barnen, sade med låg röst hvad jag hade att säga dem och undvek att se åt Antti. Därpå tystnade jag också, och intet annat ljud hördes än knifvarnas och gafflarnas skramlande, ty äfven barnen åto för att stilla den första hungern så hastigt, att de icke sade ett ord.
Ock Knut han slår sig genast ned och lilla Kajsa gör så med. Med lustiga små språng och hopp i hennes famn de skynda opp de tre små skyddslingar de ha', och nog tycks maten smaka bra. Snart ha' de ätit allt som fanns, det gick precis just som en dans. "Adjö, adjö", då säger Knut, "nu är er frukost också slut, och vi till skolan skynda må, adjö, adjö, nu ska' vi gå!"
Och nu falla fjällen från mina ögon, nu ser jag att jag är bönhörd. Med bara lugn kommer människan ingen vart. Hon behöver ett törne i skon för att gå stolt och strålande. Hon måste kunna gråta, när ingen ser det. Maten måste kvälja henne på tungan, för att hon skall kunna le ett riktigt gott och vackert leende. Så underligt är hon nu en gång skapad.
När då din fader kommer för att besöka dig, så säg till honom: 'Låt min syster Tamar komma och giva mig något att äta, men låt henne tillreda maten inför mina ögon; så att jag ser det och kan få den ur hennes hand att äta.» Då lade Amnon sig och gjorde sig sjuk.
Låt maten smaka er! Sås, min Gud! Då vi ätit, rida vi ut. Vi måste nöjas med hvad vi få, Kanske ni befaller margå?" Det kom ett bud, ett ilbud kom: "Den är bruen, vår konvetion; Brusin har vändt med vår förpost om, Man hinner ej rifva bron. Vårt ur var tolf, och vi följde det, Men den ryska klockan är ett." Sandels, han satt och smorde sitt krås, Ät friskt, som öm intet händt.
Luften i det värdshus, der han logerade, plågade honom, bemängd som den var med osunda dunster; maten, tillagad med stinkande bomolja, qväljde honom, och rummen, låga och illaluktande, voro så smutsiga, att han med sina nya kläder fruktade att sätta sig ned. Kocken i detta hus var honom en gåta, fin och hvitklädd stod han halfva dagen i porten och paraderade.
När han såg dessa sina små önskningar hotade, blev han först ond på barnen, och lät dem gå dåligt klädda; sedan när de blevo vuxna fingo de göra nytta och slutligen skötte han gården med dem. Det var en god affär, ty han hade dem för bara maten!