Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juni 2025
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun, då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män. Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under. Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång. När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
Litet ondt har jag i dag i hufvut; Hell dig, dit, som frisk är! Men jag kap ej; Bringa maten du åt arbetsfolket!" Henne svarar Gojkos unga maka: "Ädla drottning, du min goda moder! Gladt och gärna ville jag dig lyda; Men mitt barn är ännu icke badadt Och dess hvita linne icke tvättadt." Drottningen till svar åt henne åter: "Goda svägerska, begif dig bara, Bringa maten du åt arbetsfolket!
Snapsarna, maten och detta snack, som aldrig stannade af utan var som ett kvarnfall, hade alldeles bedöfvat honom. Han hade inte ens hunnit få klart för sig hvad meningen var med »Fiffens» senaste långa tal, förrän han kände kyssen på sina läppar. Först höll han på att fråga, hvad i hundingen det här var för spektakel och om han inte skulle kunna få vara i fred i sitt eget hus.
Stråtröfvare-ansiktet påtog sig sin skenheligaste min, tungan slickade läpparne, han smålog och svarade, »att 67 fått den goda maten, men inte velat smaka den, så läcker den än var». »Ack ja, herr assessor», suckade direktörn, »hederliga människor få minsann inte så god mat, därför vill de inte heller härifrån, och när de släppas lösa, gör de hvad de kan för att snart komma in igen.
Under det att han välsignar maten, som framsatts på bordet, igenkännes hans kära drag af de två lärjungarne. Nu visste de säkert, att han lefde och så, midt i deras glädje däröfver, försvann Jesus ur deras åsyn. I sin glädje skynda lärjungarne tillbaka till Jerusalem, oaktadt natten redan brutit in, för att förkunna det glada budskapet för de öfriga.
De väntade på bryten, och när han utan att göra sig någon brådska slutligen hade hunnit fram, rådgjorde de en stund. De gingo än till den ena sidan, än till den andra och sågo ned i gropen. Bryten tycktes vilja övertala dem att först giva sig en stunds ro och icke låta maten kallna, ty han pekade mot stugan, men de voro oroliga och otåliga.
Jo, hon skulle gå upp helt visst, och det nu genast, bara hon fick äta litet middag. Det var som om maten hade fått en helt annan smak. Och på samma gång kom hon att tänka på så mycket, som hon eljest föga funderade på. Hur ensam hon var, och hur annorlunda allt kunde hafva varit, om... Om!...
Äfven efter middagen fortfor hon med sitt arbete, och när hon ordnat Annas kuddar och ställt in maten i ugnen åt sin gosse, började hon skura alla kökskärlen. Hon var så ifrigt sysselsatt med sitt arbete, att hon ej gaf akt på huru det småningom börjat snöa och att det tycktes arta sig till att bli yrväder. Plötsligt hörde hon klockan slå fyra, och då började hon bli orolig.
Det var han, som räckte Simon den förgiftade maten. Nej, ropade en kvinna, det var icke han ... han bara tillredde den ... men det var Tabita, hans hustru, som lämnade den till Simon. Jag såg det själv. Hören I? Anastasia har själv sett det! Jag såg det själv, säger jag, skrek samma kvinnliga röst. Död åt kättaren! Vi skola slita giftblandaren i stycken!
Och om du också talte om, att vi svälter, så blef det inte bättre, di ge ändå ingenting. Alltså, du hör efter, om de ha arbete för far ... och om du blir bjuden på mat, så, förstår du?» Det tindrade till i Lisas ögon vid tanken på maten. Jo, det förstod hon. Tre af småbarnen lekte på golfvet, den yngsta sof i vaggan.
Dagens Ord
Andra Tittar