Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juni 2025
Men HERRENS ängel rörde åter vid honom, för andra gången, och sade: »Stå upp och ät, ty eljest bliver vägen dig för lång.» Då stod han upp och åt och drack, och gick så, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb. Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten.
Han flyttade sin bänk så nära väggen, att Jakob kunde känna ångan från maten, och långa timmar satt han och stirrade på sin fånge under oavbruten tystnad. En afton, när maten var framsatt och elden på härden lyste upp hela stugan, sade han äntligen till honom: Jakob, nu är det tid att tala. Var är min son? I mitt hjärta, husbonde. I mitt hjärta och mina tankar är han var stund.
Åter, när allt var bestyrdt, som sig borde, begaf han sig dädan, Bister att se, men han manade mig att äta och sade: 'Åt, björnhufvud, och salta dig nu, sen får du måhända Sitta vid vatten och bröd en månad och släcka din törst här! Sade och bommade dörren igen. Af rädsla betagen, Genast till maten jag lopp, att bereda min mage till fastan.
Eljest ska Basse gå framom, som är son till en slinka, men si hon är inte torpardotter utan hennes oäkting ska ha maten först och sen blir det åt mina. Vänta nu lite, bad länsman. Men sväran fortsatte: Så det hade väl vari bättre jag skuri halsen av mina stackare och satt honom på en tron med scharlakan.
"Tänk", fortfor han, "att det kom för mig, som jag fick si den gossen att han skulle kunna bli kär för mig, och att de' vore synd te låta'n ge sig ut på vandringsstråten igen." "Ja, jag tyckte om den där lill'karlen strax, jag å." "Å nog räcker maten till, och utrymme ha vi nog af."
Jag bor nu hos en changtil fru som inte har hvarken man ej heller barn, bara att här är fina herrar i maten.
Utan vidare gick han fram och ville rycka vrilen ur handen på Maglena. Hon höll den fast och såg honom stadigt in i ögonen: "Mor din ha sagt till om maten åt oss, å då lär du int ta den åf oss." "Mor!" han räckte ut tungan emot modren. "Jag ", han sade något mycket rått, men som betydde: "Jag struntar i mor och hvad hon säger." Maglena fick dock märkvärdigt nog behålla vrilen.
Men han frågade: »Är du verkligen min son Esau?» Han svarade: »Ja.» Då sade han: »Bär hit maten åt mig och låt mig äta av min sons villebråd, på det att min själ må välsigna dig.» Och han bar fram den till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han drack.
Han hade varit hos pantlånerskan och fallit i rövarhänder. Han såg åt huvudgärden; där stod en stol, med strykstickorna, ljusbuteljen, vattenkaraffinen, portnyckeln, en uppslagen kardus Hoppet och hans tia; allt väl och ordentligt uppdukat! Men han hade svårare perser än så; det var då när maten tog slut och han skämdes att gå och låna.
Han hade en otäck vana att ta för sig, vad som honom lystade, utan att fråga om lov, och sin vilja satte han till allenagällande lag vart han kom. Det var den aldra oförskämdaste lymmel de hade sett på orten. Han gick in i stugan och slog sig ner vid bordet; tog maten ur mun på bond, tog flickorna för pojkarna och drog sig inte för att ligga kvar, bara han fann det bäddat och dukat.
Dagens Ord
Andra Tittar