Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juli 2025
Hon lydde, prisade sin Gud och talte glad: "Så får jag åter blifva, hvad jag fordom var, Ett barn, och barn ju hörer himmelriket till." Så sade hon och sträckte sig på bädden ut Och föll, af änglar svalkad, i en stilla sömn. Då bjöd tyrannen, att hon skulle väckas opp Och djupt begrafvas i en glöd af röda kol; Men ej på kol, på rosor sågs hon hvila nu.
Vad har I stekt? undrade gumman. Men greven gav Träsken en vink. Det står salt på bordet. Giv honom. Träsken lydde, tömde saltkaret i Raggens hand. Karlen tackade. Så sade han: Törs en fråga, när greven ska åka tillbaka till Frönsan? Och då greven icke svarade, sade han: För vi ha kört fram med kolrakärran. Och vi ska se till, att han kommer dit han ska. Därmed gick han.
Sagdt, och den åldrige hörde med fröjd sig nämnas och kallas, Kände på stämman igen den värderade fröken Augusta, Lydde och satte sig glad att åka på kanten af släden.
Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och läto dem därefter gå. Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull. Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.
Två dagar därefter fann jag följande brev på mitt bord. Jag minns, att jag bröt det med en känsla av ångest, som om detta papper skulle kunna avslöja inför mig någon hemlighet, vilken hade makt att krossa hela mitt liv. Men på samma gång brann jag av begär att få svar på min fråga: »Varför är hon icke lycklig? Kan man på en gång vara lycklig och olycklig?» Brevet lydde så: Min egen älskade.
I Lyngsö visste alla vem han var, och nu skulle vedergällningen drabba Askengren och hans medbrottslingar. Därför lydde han också med överraskande villighet när Askengren sade: »Opp, Olson, och lägg ut friholtarna.»
Det var sjunde söndan i Trefaldighet, första årgången, och orden lydde i sin helhet som följer: »Jesus sade: nu är menniskones son förklarad, och Gud är förklarad i honom. Är nu Gud förklarad i honom, så skall ock Gud förklara honom i sig sjelf; och skall snart förklara honom.» Det var allt. Johan vände ut och in, in och ut, men han fann ingen mening. Det var »tjockt», tyckte han.
LEIOKRITOS. Så, säger du, så lydde Delfoi-gudens svar? MEDON. Af hans prästinna gafs det med de ord, du hört. LEIOKRITOS. Rätt sade, Adamastor, du, att lyckosam Er sändning var, och glädjefullt det blir för mig Att med en kunglig gåfva vedergälla er. Dock nu en plikt mig trycker främst.
Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem. När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
Då de slutligen sätta mig i högen, skola de vittna, att jag lärde av mina levnadsår och att jag bad er om intet och tackade er för intet. Så länge trälarna voro i färd med att bryta ned skurdtemplen, lydde de honom med hämndfull glädje, men när de hörde honom tala, blevo de förskräckta och begynte att smyga sig undan. Till sist var där ingen annan kvar hos honom än bryten.
Dagens Ord
Andra Tittar