Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 juni 2025
Skillnaden mellan mig och andra kvinnor sade han är att jag har ett arbete. Men ni är ju också knappast kvinna! Är jag icke? Tag då icke allting så högpatetiskt! Jag log bara. Om han visste! I morgon kan jag icke komma, men kanske i öfvermorgon. En sista liten lätt parentes och vi skildes. Nånå. Om icke skalden håller på att bli förälskad i gamla Elsa, så begriper jag ingenting af hela saken.
»Har du aldrig tänkt på en sak?» sade jag. »Olof kan jag tänka mig som en stor människa, som fullvuxen. Och Svante också! De äro ju så olika. Men jag kan dock tänka mig det med dem båda. Men Sven? Kan du tänka dig honom som stor? Var vill du göra av honom i världen? Var tycker du han skulle passa utom hos oss?» Min hustru log med ett smärtsamt drag, som bildade nålfina rynkor kring hennes mun.
Han lade händerna på hennes skuldror och log, och hon var glad öfver att han var där, glad öfver att den nya klädningen var vacker, glad öfver allting. Hon önskade ingenting annat i världen än att se honom där, vänlig och god, gå omkring som om allt i detta hem tillhörde honom. Och därför stod också hon och log, stod och log med sin eftersommarglädje.
Och som ingen kunde neka Sven vad han bad om, var det alltid någon, som tog honom på armen eller på axlarna. Då såg han sig stolt omkring och log i känslan av sin makt och sällheten, att alla älskade honom. Men när mamma blev ensam med pappa, sade denne mer än en gång: »Han är ju så frisk och kry, som han aldrig har varit. Varför skall han då alltid tala om döden?»
Hur många som ville, finge komma. Sven sjöng och log, och de stora blå ögonen blänkte. Varför skulle han vara rädd för att sjunga, när han själv tyckte det var så roligt, och han för resten sjöng vackert? Det hade mamma sagt, och när hon tyckte det, måste ju alla tycka detsamma.
Kan man inte studera filosofi utan att man ska behöva bli lärare? Men vad ska du då med filosofin och göra? Jag ska bli mecenat. Hon stirrade på honom. Han log: Du har kanske inte reda på vad en mecenat vill säga. Hon skrattade, ett högt, hånfullt skratt. Ja, det kan du inbilla dig!
Jag älskar dig så och ångrar mig alldeles gräsligt. Möt i kväll! Din Signe. Anderblad stoppade ned dokumentet. »Sablar!» sade han tyst och lidelsefritt, och fortsatte sitt arbete. Men när han gick till middag, mötte han utanför porten Anna-Lisa, som log med hela ansiktet och gav honom den upplysningen, att han fick följa henne hem. »Tänk, vad du är snäll!» svarade han, mera varmt än uppriktigt.
Då log den vördige vänligt och sade: "Akta det icke, min vän, och förlåt, att mitt öga beständigt Hvilar på er, ej plägar jag så bespeja en främling; Men i ert anlet ser jag en bild, som är dyr för mitt hjärta, Ser af en ädel man, af den äldste, jag ägde bland vänner, Liksom den varmaste äfven, de oförgätliga dragen.
Hon undrade, hur hon borde lägga sina ord. Det är inte så lätt att annonsera en ny vetenskaps födelse på ett trovärdigt och icke löjeväckande sätt. Under tiden försjönk fasaden och dess huvuden i en morgonsalig kontemplation. Doktor Karolina lyfte kikaren och följde med beväpnat öga svanornas glid genom vassen, log.
Nu kommer jag icke på två dagar. Ja, icke lär det bli bättre af det! Han log så att hela ansiktet klarnade. Blir det icke bättre af, att jag är borta? Nej. Vi måste le båda. Nå, adjö i alla fall. Ett handslag, och han gick. Nästa gång han kom var Knut Herman hos mig. Jag tyckte, att jag icke sett Ivar Mörcke sedan en evighet tillbaka.
Dagens Ord
Andra Tittar