Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
En svart höna utan stjärt och med tuppkam; en kvinna, som vid första anblicken synes vara vacker och i pannan bär ett märke likt en blodröd halvmåne; på närmare håll är hon tandlös och ful. Vattenfallet och kvarnen; bullret liknar den öronsusning, som förföljer mig alltifrån de första oroliga nätterna i Paris.
Vet du då inte, att du skulle bli utskrattad, om du efter en så ädel gåva försökte att undandraga dig gammal god sed. Min saga har det felet, att jag inte kan slutet på den. Ett slut skola vi nog hjälpa dig att grunda ut, bara vi få början. Må då alla noga höra på, sade han och tömde vad som var kvar. Efteråt skola ni säga mig, vilken av mina båda hjältar som bäst liknar en kvinna.
Den kalla, stumma frosten gick öfver hennes hjertas blomstergård och tog dem alla, hennes friska blommor, efterlemnande denna kyla som liknar dödens... Hon hörde ej mer, såg icke. Häftigt ryckte hon den lille till sig och vände om, utan ett ord. Barnet tryckte hon fast mot sitt bröst och gick till stranden. Der steg hon tung och styf i båten och rodde osäkert än hit, än dit på sjön.
»Men jag tycker att hon liknar en liten upppasserska jag sett någonstans», inföll grosshandlare Svensson misstänksamt. »Alldeles ja, det har jag alltid sagt», instämde Carlcrantz glatt. »Hon är lik Stella på Stadt, som om de voro tvillingsystrar, men det vill hon inte höra talas om. Där ha vi henne för resten, ajöken mitt herrskap!»
Han hatar dig icke längre, upprepade Singoalla med gränslös förtjusning. Har han kallat dig son, anar han, att du är hans son? Säger han icke stundom, att du liknar Singoalla? Har han aldrig nämnt mitt namn till dig? Visst har han det! Nej. Singoalla förde handen till pannan. Nej, sade hon saktare, jag borde veta det... Sorgbarn, är fru Helena mycket skön? Smeker riddaren ofta sin maka?
SCHEEL. Förledd utaf sitt mod och af sin oskuld HERTIGEN. Nåväl, för honom hit: jag pröfva vill hvad godt som kan en Fleming höra till. Sjätte scenen. Hertigen. Scheel. Det är då han; så mycket lik min konung, som äregirigheten liknar äran och våldet makten. Detta sonen är då till Klaes Fleming, han den ende, som med mig sig kunde mäta, fast, beslutsam och hård som jag, min ovän bortom döden.
JULIA. Jag vet, att han är fattig, ja, jag känner, Hur djupt bekymren på hans sinne tärt. Han är så ensam, har ej släkt och vänner, Han söker inga, aktar det ej värdt. v. DANN. Då liknar han ju mig, det är mig kärt. JULIA. Men hvarför vill han ej bespara Sig alla sorger, säg mig det, Då onkel bjuder hjälp? v. DANN. Jo, jag kan svara: Det sker af stolthet, och han handlar rätt.
Vinden säger: »Min fader var en riddare, som färdades vida, ostadig i sinnet och trolös.» Då liknar ju vinden sin fader. »Min moder sökte honom och vandrade från land till land men fann honom icke. Själv trodde hon sig älskad och sökt av honom. Hon trodde honom mycket olycklig, och hon grät över honom; hennes tårar föllo som dagg på ängen, som regn på bergen.» Sade vinden detta?
Man har påstått, att det stjernhjelmska tidehvarfvet ej gått vidare framåt i poetiskt afseende, derföre att alla skalder, som kommo sedan, voro mindre än hufvudmannen. Men så är ingalunda förhållandet. Tvärt om märker man en utveckling, som ungefär liknar den tyska. Man bibehåller qvar efter honom samma varma nit för språkets renhet och uppodling.
Melander stack repet, som han gick och slängde med, in i bröstfickan, drog upp hängslena ett tag, skelade med ett föga vänskapligt grin mot dörren, genom hvilken assessorn gått ut, spottade på fingrarne, tog en af skålarne och gick in i närmaste cell. »Anna liknar mig uti intet», suckade assessorskan och fäste sina ögon envist på golfvet, »uti intet!
Dagens Ord
Andra Tittar