Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Hon skulle ha' låtit bli; jag har henne icke att tacka för något ... tvärtom. Liisa du, låt bli att bannas. Du vet icke, hur det var. Hon hade en man, han var murare; nå ja, han var hennes fästman, men de skulle ha gift sig, om icke... Om icke, om icke han låtit bli! om icke för annat så för att göra det rigtigt sött för mig!
Kan du inte tala saktare bad Liisa hon hör ju oss, hustru din? Bryr jag mig om henne svarade Erik om hon tror, att hon skall vara styrman för mig, så tager hon allt miste! Nå, Liisa, säg ifrån, hvad du vill hafva, så får du det. Du skall väl hellre gifva henne dina penningar. En fattig flicka som jag kan väl vara utan. Herrskapsmadamen skall väl pyntas, kan man tro.
Och lång var hon i lifvet, lång och smal som en saltströmming. Det var inte utan att klädningen luktade litet sill åh! det är inte så noga ... fattigdomen men märkvärdigt att han skulle tvingas att tänka på allt det der just nu. Liisa steg upp och gick för att se om sina kängor i köket.
Stackars Liisa, hennes trasiga kängor torkade hos madamen i köket, hennes bästa »julkängor», som längesedan hade spruckit på sidan och voro snedgångna Han borde trifvas nu men i qväll gick det inte. Han var sjelf våt af snön derute, bränvinet värmde icke nu som vanligt, det bara oroade, nästan plågade. Liisa var så kärlåten.
Klockan var inemot elfva och han satt der ännu, hos madamen som hade »mathållning», satt med Liisa och skulle »ha roligt». De voro icke de enda gästerna. Några ölutkörare från Sinebrychoffs, alla med sina sällskap suto eller halflågo i grupper kring borden, en del spelade, andra bara drucko med cigarrerna mellan fingrarne.
Hon hade igenkänt Liisa, fabriksflickan, på de läspande ljuden. Det var en märkvärdig organ, så smekande, så vek, och ändå talade hon endast råa, obehagliga ord, men med den rösten... Eva smög närmare intill springan; der hörde man stämmorna tydligare. De stodo båda vid portgången, i skydd af stallvindstaket, han och hon. Erik var vid lördagslynne, han talade högljudt och skorrade på målet.
Halfva stopet med bränvin skulle hon dela på likasom skulle en inte rå med en så'n smula ensam... Gå in nu, annars ställs du väl i skamvrån. Tyst Liisa, nå kommer du? Liisa lät sig dragas derifrån.
Pallra sig i väg; eljest kan hon få sig en knuff af mig, en som hon känner så länge helgen räcker! Den lilla svarta betraktade allvarligt den unga qvinnan. Hon tycktes med ögonen vilja utgrunda hennes innersta tankar, läsa i hennes själ, beherska henne. Nå, hvad ser hon på mig för? frågade Liisa. Har hon aldrig sett folk förr?
Nej, han gifte sig med en bonddotter och for till landet... Ah!... Lefver han ännu! Det vet jag icke ... jag har mitt arbete här i staden. Herre Gud, tänk om han lefver! Liisa, du är bestämdt en bra flicka, du må prata emot hur mycket som helst; du är en bra flicka, erkänn det! Åh nej, madam Lundqvist, jag är allt en dålig flicka, jag; jag vet det mer än väl.
Det der menar du icke; ånej Liisa, det menar du icke. Du skulle icke säga det; hon var så kär i dig, din mor, hon älskade dig, allt ifrån första stund. Och så dog hon af svält och elände. Emedan hon gaf dig allt hvad hon hade, klädde dig, höll dig fin och snygg... Och min far, den...? Ja, han var och förblef borta. Dog han ... eller hur? Kanske han dränkte sig i sorgen?
Dagens Ord
Andra Tittar