Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juli 2025
Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem. Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud. Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö!
Hur var det möjligt, att de män kunde vara så förblindade? »Le diamant seul doit parer Des attraits que blesse la laine.» Mot sur les modes du Directoire. L'Empereur désire en concevant; sa pensée devient une passion en naissant. L'Abbé de Pradt.
Då skulle allt bli väl igen, bli ett lappri, som ni själva om ett år båda skulle le åt. Men kanske förstår du ett annat språk bättre. Du är ensam, och vi äro elva man högt. Här i skogen är ingen den andras herre, utan vi äro rätt och slätt män, som försvara en kvinna. Valdemar höjde på axlarna. Vallhjonen skola visa oss avlägsna stigar, som ingen annan hittar.
Vi kysste hvarandra och voro vänner på nytt. Efter allt detta! Jag satt med blicken sänkt. Han såg in i mitt ansikte, och när jag rodnade, småningom, stigande, medan jag icke helt kunde låta bli att le, då log också han åt att jag kunde sitta där och rodna. Jag vände mig mot väggen, så att han icke skulle kunna se mitt ansikte. Jag blygs. Blygs ni? Då skall jag icke röra er!
Säger någon nu, att det tjenar till intet att på förhand bekymra sig om så aflägsna tidsrymder, betecknar man det som en ofruktbar utopi att vilja sörja för en morgondag, som ligger hela tjugu år fram i tiden, då vill jag blott erinra om, huru mycket en dylik tankegång påminner om ett yttrande, som tillskrifves en af Frankrikes minst berömda monarker, hvilken, då man visade honom den afgrund, hvari landet under hans usla styrelse stod i begrepp att falla, tröstade sig med, att det nog skulle gå i hans tid, och sedan finge det gå hur det ville: "après nous le déluge!"
Han blev röd, som om han sagt något opassande och försökte le, utan att lyckas. »Det brukar höras så», svarade jag, »när en människa är nära att dö.» Gossen brast icke i gråt. Han endast nickade och såg bort. »Han har väntat det som jag», tänkte jag. Och i samma stund såg jag, både hur stor och hur liten han var.
Den gamla, som tillhör S:t Augustinerorden och bär de dödas dräkt därför att hon aldrig har levat livet, är mild som försakelsen och lär oss att le åt våra lidanden som vore de fröjder, ty hon vet hur välgörande smärtan kan vara. Icke ett förebrående ord, inga förmaningar eller predikningar.
Han föraktar den känslans och viljans, den fosterlandskärlekens och konstsinnets uppmjukning och förslappning, som Adolphe Séché beskrifver i sin bok Le désarroi de la conscience française . Han bekänner det misstroende till det sterila förnuftet, som »Agathon» så lifligt anbefaller i sin programskrift Les jeunes gens d'aujourd'hui . Han lifvas i stället af denna »orgueil physique», som Etienne Rey förhärligat i sin bok La renaissance de l'orgueil francais .
Det är sant, fröken Brehm, kastade han fram med hård panna, jag har glömt att tacka er för sist. Jag måste isynnerhet tacka er för er älskvärdhet hos Arvidsons. Märta var gråtfärdig. Ja, men det gillas inte. Jag var så yr i huvudet. Tomas kunde icke låta bli att le. Då Märta såg hans löje, log också hon med en tår i ögat.
Ty de hade alla förstått, var och en på sitt sätt, de hade talat med varandra, som vi stora hade talat för oss, och de visste, att mammas liv stod på spel, men att hon vågade det för att få leva för dem. Sven kröp upp i mammas knä och smög sig intill henne. Och han fick oss alla att le genom tårarna, när han sade: »Mamma får inte dö ifrån lille klimpen.»
Dagens Ord
Andra Tittar