Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juli 2025
Men gå du gärna ut, bästa Albert; ty du finner kanske mycket i den här småsaken, och jag kan inte ändra dig. Nu måste han le, det kunde inte hjälpas. Han släppte hennes hand. Lika gott, svarade han, nu går jag åtminstone till en början ut att beställa hästar för morgondagen.
HAN. Du gråter: gråt ej, kvinna! Låt din tår Ej fruktlöst falla vid ditt ödes fötter; Det ser ändå ifrån sin höjd på dig, Som solen på den lilja, han förbränner. Var glad, din älskling kommer då igen; Nu vill han icke komma, då du gråter. HON. Då skall jag le. Jag log nu nyss också Och sjöng af glädje, ty han var så nära. Han svarade från denna häll. Hvar är han nu?
»Nej, nej», sade hon. »Nu vill jag stanna hos dig. Men jag har tänkt så många stygga och dumma tankar under denna tid.» Hennes röst blev som ett barns, vilket bekänner en förseelse, så att jag måste le, när jag hörde henne. »Nej, skratta inte», fortfor hon. »Ty det är sant. Jag har trott, att du inte förstod mig, och jag har sagt det också. Kan du förlåta mig?»
Jag är en människa, som har frid med världen. Magnus måste le. Vår saga är fullskriven, Valdemar. Den ene kan inte längre rubba den andres öde. Men förstå mina ord. När det är mörkt... när du sitter ensam... Reser det sig inte syner och minnen omkring dig? Plågas du aldrig av samvetsångest? Valdemar slog med tofsen på sitt bälte. När han tappade den, tog han åter upp den och låg länge och tänkte.
Där låg med grefve Douglas död Hew af Montgomri, sir; Den tappre David Lewdal, Hans systerson, låg där. Med honom Karl af Murrey, Som ingen fotbredd vek, Hew Maxwel, ock en lord af land, Med Douglas låg där blek. Vid gryningen man bar dem bort På björk och hasselträn, Och mången änka kom med sorg Och bar sin make dän. O Tiwedal, du klaga må, Northumberland, ej le!
Den vise Tjang-tschi-li nedkastade sig, och barbaren ställde lådan framför honom, och se: han låg äfven der inne i hela sin längd, men liten och sammankrumpen. Och den store förnuftets sol värdigades le och hans leende var en nådesol öfver de dömda.
Räck mig ett horn mungått. Jutta gick bort till karet och fyllde ett horn åt drottningen, men hon drack bara helt litet. Ett dåligt skött badöl, sade hon. Det har stått här inne och blivit varmt. Småtärnorna skulle ha lagt is i det. Hjälp mig nu av med skorna, och le mot mig som förr.
Nu, om någonsin, måste du le och se lycklig ut, nu när du ser detta prägtiga barn, starkt och kraftigt som du sjelf och friskt som dess moder! Och hon, din hustru, hur vacker hon är, hon som ej känner till trötthet eller ohelsa, hon som, frisk som en gudinna, sjungande sköter detta arbete lika lätt som en man. Hvarför kommer du icke? Se, här är lyckan och kärleken hur kan du dröja?
Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
Och vore det icke det, varför steg icke han fram, hon fram för Guds altare, och med öppen panna sade högt, utan att le, jag har stulit tre lod silver, jag har ljugit mig fri från två års straffarbete, jag har haft olovligt umgänge, jag har förfalskat socknens räkenskaper, i stället för att låta präststackarn stå och säga: jag fattig syndig människa?
Dagens Ord
Andra Tittar