Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Att dö nu, då hans levnad egentligen skulle börja det vore ju en orimlighet, ett grymt hån av ödet, en oförnuftig lek av det gudomliga förnuftet, således en omöjlighet. Petros lät tillkalla läkaren, som befann sig i palatset.
När han anlänt till palatset och portvaktaren öppnat för honom, frågade han denne med en röst, som han sökte göra lugn, om läkaren under hans frånvaro besökt biskopen. Portvaktaren jakade till frågan. Eufemios skyndade till biskopens studerkammare.
Det var herligt att få gråta, att känna spänningen gifva efter, och den tryckande, qväfvande känslan af ångest småningom rinna bort med tårarne. När läkaren kom, såg han gladt öfverraskad ut. Febern var borta och blicken klar.
Hon skref öfver: »Man är lycklig först då hjertat och samvetet säga en att man sökt och funnit den ende, gode Läkaren , som kan bota alla hjertats sår, och då man vill upprigtigt följa Hans råd.» Ingen lycka utan dygd, ingen dygd utan religion. Hvad är lyckan?
Läkaren hade visserligen upprepade gånger försäkrat honom, att den sjukdom han bar på sedan några år tillbaka icke medförde någon direkt fara för livet, och det oaktat kunde han icke visa tanken ifrån sig. Han åt och drack nästan ingenting. Maten kväljde honom, och han trodde sig känna, att vinet luktade jod.
Ge in häraf en matsked hvar annan timme, sade doktorn och räckte en papperslapp åt Holpainen. Ja, sade pastorn, i det han tog sin hatt, vi lära inte ha något vidare att göra här. Förlåt, sade då Heikura, jag skulle be... Månne här vara något hopp om bättring? Han såg på läkaren. Hur så? Det vill vara litet svårt. När jag också har andra hyresgäster. Inte vilja de höra på det der.
Vördade fader och förman, huru befinner du dig? frågade Eufemios i orolig ton, i det han stannade vid dörren och lade armarne i kors över sin vita, med ett gyllene kors sirade linne-tunik. Illa nog, svarade biskopen. Läkaren har sannat min förmodan, att det är en häftig förkylning. Jag gick i går med bara fötter på kyrkans iskalla stengolv. Där är orsaken. Men stränga herrars välde är kort.
Hustrun kom nämligen ner med ett dödfött, alldeles för tidigt fött foster. Omständigheterna voro dessutom oroande och läkaren förklarade bestämt, att nu var det slut: inga barn mer! Det var ödesdigert för Carlsson, ty nu hade han endast till utsikt för framtiden att komma på undantag.
Ännu länge samtalade moder och son, men den unge mannen stod fast i sin föresats, och han gick att vidtaga mått och steg för att sätta den i verket. Det var tre år sednare. På sin dödsbädd låg den unge presten Henrik. Han slumrade. Ansigtet syntes tärdt. Var det sjukdomen ensam, som hade plöjt dessa fåror? Sakta lemnade den åldrige läkaren sin plats vid sängen.
Nej, du är inte rubbad, bara sjuk, och läkaren råder dig att ta kroppsövningar, till exempel att hugga ved . . . Är det bra för kvinnorna, eller tvärtom? Vi skiljas med denna alltför skarpa replik. Jag hade glömt att ett kvinnligt helgon likafullt förblir kvinna, det vill säga fiende till mannen. Allt är glömt, ryssarne, Rotschildarne, svartkonstnärerna, teosoferna, till och med den Evige.
Dagens Ord
Andra Tittar