United States or Georgia ? Vote for the TOP Country of the Week !
JULIA. Hvad, onkel? Har ert hjärta klappat Af andra kval än öfver likars nöd? Hvad? Har ni spelt det spel om lif och död, Som kallas kärlek? v. DANN. Jag har spelt och tappat. JULIA. Och lefver dock! v. DANN. Om denna matta glöd, Som trettiårig aska fått begrafva, Om denna gnista under stelnad lava Bör kallas lif. JULIA. O, tala icke så!
v. DANN. Nej, tack af hjärtats grund För dina ord, de öppna, varma! Du är mig dubbelt kär i denna stund. Hur vill jag fordra, att ditt öga, Som sett af lifvet än så föga, Skall genomskåda detta hårda skal, Som är ett gammalt hjärtas stela yta? Men, vet du, skulle hälften af de kval, Som bott där inom, en gång flyta I dina ådror, sågs om några dar Ej ens ett skal af dig, min flicka, kvar.
Han skall skickas till den svarte Tartaren att lida Tantalos' kval. Dock om han svarar, att Myro hade blivit ful, att de eder han svor endast gällde den vackra Myro och icke den vederstyggliga, månne han då icke skall gå fri? Jag fruktar det. Ja, han har visserligen rätt. Mina anpråk grundade sig endast på min skönhet och förföllo med den.
Och Lucius Verus vände sig till vännerna: "Så ung, så späd, och ren en annans!" sade han. "Hvem är han, hvar att finna, att med hotelser, Med löften eller kval jag honom tvinga kan Att den beundransvärda flickan öfverge?"
Ja, jag älskade aldrig Helena, utan dig som Helena; det känner jag nu. Singoalla, vill du icke döda mig för rättvisans skull, för min brutna ed och de kval jag förorsakat dig, så döda mig för min egen skull, ty jag ryser för morgondagen. Jag vill icke vakna till vansinne och till hat mot dig, som är min själs hjärta. Singoalla svarade: Din mened är dig tillgiven; för den skall du icke dö.
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad, Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri. Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda? Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt, så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
Så småningom blev hon vänlig emot mig, kanske tyckte hon synd om mig, kvinnan är sådan, ser bror, men en kväll, då jag stod och väntade på henne utanför porten, bara för att se henne och följa efter henne, kom hon ned med biträdet, och han följde henne framåt gatan. Jag kände förfärliga kval, där jag följde dem: älskar hon honom, tänkte jag, älskar hon honom?
Såsom en havande kvinna, då hon är nära att föda, våndas och ropar i sina kval, så var det med oss inför ditt ansikte, o HERRE. Vi voro också havande och våndades; men när vi födde, var det vind. Vi kunde icke bereda frälsning åt landet; inga människor födas mer till att bo på jordens krets. Men dina döda må få liv igen; mina dödas kroppar må åter stå upp.
Så bjöd han säga: 'Jag for våg Till solens leende länder, Till vinterns isiga hem; Men hvart jag ock kom, där ljöd I sång, i saga din dotters namn, Där hördes älskares klagan, Försmådda veklingars kval. Då svor jag i harm att själf Den spotska flickan till brud mig ta. Gif akt att skydda din dotter, Ty Hjalmar friar med svärd. Så hotar han.
Ack, hvarje pulsslag öker mitt kval, min saknad; Förrädiskt nära bedragna sinnen hoppet, Och hoppet åter blåser med falska läppar Låga i kärlekens glöd. Ej svalkar aftondimman, ur viken stigen, Ej daggens yppiga skur mitt hjärtas trånad, Ej nattens vind, som, susande kringom klippan, Smeker min kyliga lock.