United States or Qatar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bland snår och ris, bland frost och is, Bland hunger, kval och strid, Här vid ditt bröst jag har min tröst, Min värma och min frid." "Ack, hulda, nej, du får det ej, Blif här, ej mera min! Hvar sorg, så vild, gör tiden mild; Han mildrar äfven din. Hvad skall vår stad, dess tungor hvad Ej hvässa skarpt som svärd, Att hugga ned ditt rykte med, Sen man försport din färd?"
I dagg och vällust låg naturen stum, Och jag, jag vandrade bland hennes under, Stum såsom hon. Jag kände ingen sorg, Men medvetslöst uti mitt hjärta bodde Ett stilla kval ändå, som jägarns lod I örnens sönderskjutna sida dröjer.
Ack, timligt kval och evigt ve Mot Herrans gåfvor dyra. Förnuft och vilja, kraft och mod, Allt, hvad till lif oss ämnas, Förkväfva de i vinets flod, Tills intet öfrigt lämnas, Tills syn ej ser, ej öra hör, Ej lem har känsla inne Och själen ändtligt döden dör Som hvarje kroppens sinne.
Tomt och fridlöst är hans lif, bubblor af stoft Banqvos träffande benämning på häxorna äro den höghet, den glans, den makt, han vunnit; men dessa bubblor äro honom dyrbara ännu, ty han har evigt förlorat sin himmelska del, och hvad ägde han kvar, om han äfven miste dessa! Det kval, han erfar vid deras ägande, fördubblas af fruktan att förlora dem.
Men solen sjunker, vindarne tyna af, I skogen somna ljuden af fåglarne; Blott här och där en bygdens tärna Lyfter sin åre och ler och sjunger. Men lifvets glada dröm vid naturens barm Och hjärtats längtan och tärnans blyga kval Och hoppets fröjd och minnets vällust Sväfva i tonernas famn kring sunden.
Hungern har tvungit mig att smaka den. Skynda dig, Klemens! Jag vågar icke, sade Klemens suckande. Gosse, jag lider den rike mannens kval i skärselden. Ve ditt unga, hårdnade hjärta! Teodoros lämnade gluggen. Han kastade sig på sin halmbädd och lade, som förut, sin förtorkade tunga intill den kalla källarmuren.
Glädjom oss åt marterna, som äro lika många betalta skulder, och låtom oss tro att det är av ren barmhärtighet som vi hållas i okunnighet om de ursprungliga orsakerna till våra kval. Vartåt pekar vår väg? Sex månader ha förrunnit, och jag promenerar ännu på vallen.
Så står man med all sin aktningsvärda välmening vid det resultat, att goda seder inte uppspira på jorden, oaktat krossandet och förkränkandet av det enskilda. Inte heller genom avgrunder av kval nås någon rätt moralitet. Är då vinnandet av ren sed en för människan oupphittelig skatt? Efter vår förmodan måste sedlighetens gåta lösas med detsamma som lyckans gåta.
Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta. Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
"Du dåraktige, varför tänker du icke framåt och bereder dig på domens dag, då ingen får ursäkta eller försvara den andre, utan var och en måste själv bära sin bördas tyngd? Ju mer du nu skonar dig själv och lyder köttet, desto svårare bliva då dina kval, och desto mera sparar du tillsammans att då förbrännas. Och det gives ingen last, som icke skall få sitt eget kval."
Dagens Ord
Andra Tittar