Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Likt en jättevåg rullade den franska styrkan mot kullens topp, och snart såg man trikoloren vaja stolt för vinden där uppe. Dom har väl fana med sig vid sådana tillfällen? Inte? Gör ingenting. Det gör sig bra ändå. Kring fanstången rasade länge en hårdnackad bajonettstrid.
Huvudbyggnaden låg på en kulle; utsikten öppnade sig åt ena sidan över havet och den livliga hamnen, åt den andra över en bördig, av vingårdar och olivdungar omgiven däld. Kullens sydliga sluttning nedsteg i avsatser, prydda av trädgårdskonsten och skuggade av åldriga träd. I en lövsal på en av dessa avsatser satt en afton Hermione. Hennes vänner Ismene och Berenike hade nyss lämnat henne.
Sin flykt Har kullens gäst, den bäfvande, slutat. Kom, ljuf är kvällen, svalare rör dess fläkt Kring skuldrorna ren min fladdrande lock. En sång mig sjung, tills månen i österns port Står mild och lyser hedarnas stigar. Du sjöng Oihonnas köld och dess offer sist. Jag älskar ej sorg, sjung gladare nu!"
Sången ljöd, som vore han endast för andarne, som sväva genom natten. De kommo till kullen vid bäcken; han var ej långt från grottan. Erland och Singoalla satte sig vid kullens fot på gräsmattan, där de fordom suttit; men leka, men plocka blommor kunde de ej; domnande vilade de mot varandras skuldror; de kunde ej tala, endast sucka och känna varandras närvaro, halvt vakande, halvt drömmande.
Men stod du en gång, svept i dimmans flor, På kullens spets, af vårens morgon famnad, Och drack en rosenånga, fast du ej De röda skålar såg, hvarur den flödde, Och badade i värma dina lemmar, Fast värmans källa doldes för din blick, Och såg du då en flyktig storm förjaga Den lätta dimman, såg du berg och dal Förtroligt träda fram ur formlösheten, Och såg du då med klara ögon glad De vänner, som din vällust nyss beredde; Då vet du, hvad jag var och hvad jag blef Det ögonblick, jag Minnas stämma hörde.
Tillfälligtvis, eller måhända av vana, gick han den stig, han själv banat, till kullen vid bäcken, hans förra mötesställe med Singoalla. Granen susade som vanligt på kullens topp, bäcken sorlade ock som vanligt, och samma blommor växte där som förr.
"Hvad namn i världen jag fått af präst, Har ingen sig fästat vid; Men fähund har man mig kallat mest I hela lefnads tid." "Bra! Kasta namnet tillbaks på dem, Som gett det, och tröstad var. Men säg mig blott, hvar du har ditt hem Och hvar du har ditt försvar!" Han viste på vägen vid kullens rand: "Mitt hem på denna jag har;" Han viste sin knutna, väldiga hand: "Och här, här har jag försvar."
Men dagen led, och solen Vid västerns portar stod, Då segrade omsider Den finska härens mod, Då sågs hvart hinder-brutet, Hvar fiende på flykt, Och allt kring gamle krigarn Var åter lugnt och tryggt. När då den sista truppen Bröt ned från kullens topp Och drog förbi soldaten, Då stod han högrest opp: "I unga, tappra söner Utaf vår fosterjord, Finns någon här, som aktar En grånad krigsmans ord?
Dagens Ord
Andra Tittar