United States or Slovenia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och hans älskade är ju så varmt klädd i sälskinn vad kan det betyda om han fryser själv en smula, han är stark och seg, och han har ju först nu börjat leva! Men i natt, när han kommer hem, är han verkligen hungrig. Han erinrar sig att han just ingenting ätit på hela dagen, och han är ju alldeles pank.
Nåväl, fortfor priorn lugnad, säg mig nu, vad ditt ärende är, och giv mig även närmare besked än hitintills om skälet till din vandring, huru du kommit hit, och vem din fader och vem din moder är. Därefter skall du föras till klosterköket för att äta dig mätt, och sedan det skett, skall du få en säng att vila i, ty trött och hungrig måtte du vara.
Du är ingen bildad karl, Pelle, som inte kan se, att det här var ett ovanligt distingueradt negerexemplar.» »Nej, men du är väl bildad, du?» »Jag är hungrig. Jag kunde ha lust att slagta dig om du inte var så rå.» »Åh, hvad råheten beträffar...» »Ja, och så tycker jag inte om fårhufvud.» »Inte? Du som är så egenkär.» »Nej. Det är det värsta jag vet. Har du aldrig märkt det?»
»Nå, är den här redan, det var mig en rackare! En hel häst att äta, hungrig som far sin och svart hår. Hahaha!» Lasse skrattade och tog sig en bra klunk, så skrattade han igen. »Du passar riktigt bra på, Lotta», yttrade han till slut, »vi hinner just jämt till prästen till torsdagen. Det var mig en rackare att skynda sig.» Lotta satt, som om hon inte hade lif.
Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i överflöd. Med vilken ställning och vilka förhållanden som helst är jag förtrogen: jag kan vara mätt, och jag kan vara hungrig; jag kan hava överflöd, och jag kan lida brist. Allt förmår jag i honom som giver mig kraft. Dock gjorden I väl däri att I visaden mig deltagande i mitt betryck.
Och gumman fortfor: Hör han, vad jag säger, lilla greven? Han ska väl inte låta barnungen svälta till, så illa som hon råkat ut, stackare. Här kan hon till minstingen få vetebröd och smör med, om det ska vara och en slick mjölk Han vände sig emot henne och såg på henne med leende, tankspridd blick. Tack, tack, kära mor, sade han. Stor tack. Min lilla grevinna är inte hungrig.
Jag tror, att det varit bättre, om jag hittat dig vid vägen, utfattig och hungrig, och fått lyfta upp dig framför mig på hästen och rida hem med dig och bädda in dig mellan fällar och sköta dig som förr. Sedan, när du blev mätt och utvilad, skulle vi ha öppnat kistan och slamrat med de många bommarna och låsen.
Låt då din nåd förklarad bli, Låt straffets tider gå förbi, Se mildt till vårt elände, Och var vår fader, såsom vi Som barn oss till dig vände. Gif bröd åt den, som hungrig är, Gif tröst åt den, som sorg förtär, Och tillgift åt oss alla! Låt än oss få, o Herre kär, Vår hjälpare dig kalla! N:o 321. Fosterlandet.
Det blef ett ömkande, smekande sort bland barnen. "Fina Gullspira, granndocka, lill'pärla." De föllo på knä rundtom henne på golfvet, strykande och smekande henne så som de väl aldrig smekt mor eller hvarandra. "Hon tänk väl att vi är hungrig förstås, lill'pigan." Maglena drog getens smala nos emot sin tunna kind.
Kom han hem trött, hungrig, dyster och fann golfvet nyskuradt, maten illa lagad, och vågade en anmärkning, fick han ett litet kort svar. Han var som på nåd i sitt eget hus, och barnen gömde sig för honom. Fadern var mindre nöjd med sitt lif, ty han hade stigit ner, försämrat sin ställning, försakat. Och när han såg dem han skänkt lif och mat vara missnöjda, blef han ej glad.