Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 maj 2025
Säger jag. Betala, greven lilla, betala! Betala? upprepade greven, spärrade upp ögonen. Vad hör jag? Betala! Skulle jag sakna kredit? Men gumman fortfor i samma andedrag: För jag känner'n! Ostkaka ska han ha, och russintårta ska han ha, och sockerkringlor ska han ha. Grenaljus i stakarna och silver på bordet och damastduk och glas och porslin.
"Är det herrns orm?" frågade han vidare. "Nej!" svarade jag sanningsenligt. "Det är Alfreds orm." "Vem fan är Alfred?" frågade konstapeln rått. "Alfred är min gode vän", svarade jag. "Och han är bortrest." "Ormen får emellertid inte gå här på gatan", sade han. "Hör herrn det?" "Det hör jag", sade jag. "Men jag är inte fullt säker på att Polly uppfattar innebörden."
Jag kom till Manilla och tog en genväg ned genom skogen. Klockan var mellan sju och åtta. Det var en härlig morgon, tyst och stilla. Så hör jag steg och röster. Det är Lavén och en ung dam, som promenera. Vi hälsa stelt och korrekt. Dagen därpå går jag min vanliga väg på Norra Djurgården. Lavén kommer ridande.
Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt. Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»
På Moabs slätt, på Sibmas drufvokullar, Man mer ej glada sånger hör; Ty härjningen sin tunga vält der rullar Och skörden före anden gör. Och doft, vid klang utaf basuner, falla Nu torn och fasta murar ner; Och hvad derinnom rörs och lefver alla Man Herranom till spillo ger.
Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår, och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över vattnet till ett sista farväl. Mössorna sattes på. Gusten tryckte pastorns hand och tackade honom, men tycktes ännu ha något på hjärtat. Hör nu, pastorn, jag tycker ändå att skulle inte Carlsson också haft ett litet ord med? Det var för två, min gosse!
Ingenting kan imponera mäktigare på sinnet än djupet af de omätliga ödeskogarne. Man vandrar i dem som på bottnen af ett haf i en oafbruten enformig stillhet och hör blott högt öfver sitt hufvud vinden i granarnas toppar eller de skyhöga furornas kronor.
Därpå går det upp för mig: det är barnets fader och moder som knappt troende sin lycka utstöta ett matt hurra! I samma ögonblick hör jag den riktiga rösten igen den omutliga, outtröttliga na-na-na-rösten. Det lilla barnet har ingen tanke på att låta gäcka sig. Det vet, vilket århundrade det lever i.
Med en föraktfull åtbörd mot himmelen kastar jag korsbanden i lådan, och hånande de fientliga makterna tänker jag: Hör hit, du Sfinx där! Jag har löst din gåta! och jag trotsar dig! Återkommen till mitt privathotell fann jag där före mig hyresräkningen med ett åtföljande brev.
Dagens Ord
Andra Tittar