Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 juni 2025
Aldrig skulle en lapp velat eller kunnat komma fram i slik dräkt. Lill'Nerlja han spratt och han hoppade, smidig som en skogsmård i sin korta renskinnskolt med de bensnäfva byxorna fastsnurrade vid smalbenet medelst granna band med tofsar, och på fötterna de fjäderlätta skinnpjäxorna. Den blå toppmössan med gröna randen satt lätt som ett intet på hufvudet.
Men den ena blev skrämd, då hon hörde mig komma, och hon hoppade rakt ned i ett hål mellan stenarna. Jag tittade ned i hålet, och jag såg henne därnere, men jag kunde inte hjälpa henne upp, och hon kunde själv inte komma upp för de flata väggarna. Jag stack ned min käpp, men hon fick ingen hjälp av den. Jag försökte också med grässtrån, men det gick inte heller.
Getingarna flögo dock ännu fortare, upphunno med lätthet Ahlbom och följde honom sedan troget tills han under upphävande av höga verop hoppade i trädgårdsdammen.
Hon ville springa efter, men i detsamma hördes nya röster vid stättan, en grövre och en mera klingande, men båda dämpade och, när de kommo närmare, viskande. Gusten och Clara klevo över gärdsgården, som knakade under gossens något osäkra steg, och lyftad på två starka armar hoppade Clara ner.
Medan nattens timmar så förgingo, avbröts tystnaden då och då av herr Lindbom, vars varma hjärta haft tid att svala av sig i golvdraget, och vars saknad av den varma sängen gav sig luft i enstaka ord, slungade på måfå. Och vid femtiden, när det ljusnat, reste sig den barmhärtige samaritanen med ett miserabelt lynne, hoppade i byxorna, fick fatt i en särskild nyckel och sprang ut på gården.
Ja, men visste du att dä skulle bli tal på excisfältet för oss sossalister? Dä visste ja visst dä. Ja, men visste du att dä skulle bli musik? Dä visste ja visst dä. Dä ska bli regementsmusik. Rabulisterna sågo på varandra. Vem har sagt dä? Dä har pappa sagt. Men nu hoppade Agust jämfota av glädje. Till slut måste han göra vallstupstående mot väggen för att få utlopp åt sin glädje.
Och Gud, som ni tror på, vad tänkte han på under tiden? Som inte hoppade över lidandet i mänsklighetens historia? Dostojevski, säger ni. Ja, jag erkänner, jag är föga originell, men han talar i allmänhet om oskyldigt lidande. Jag frågar: Vad ska då det skyldiga lidandet tjäna till? Jag menar enligt teosofernas lära om vedergällning genom återfödelse?
Och fortsatte sitt arbete med den stora skoveln. På kvällen tittade jag in till Karlsson. Det var en vacker, stilla juliafton, sjön låg nästan blank och ekorrarna hoppade muntert från gren till gren och så vidare. Har Karlsson bromsen? sade jag. Har så, sade Karlsson. Har så i lådan som det skulle vara. Är han stor och stark?
Då förstod jag, att vi vunnit vår sak och jag lopp hem och hoppade upp på muren och berättade alltsammans för Judit. Men när mor återvände, satt jag i min kammare och såg mäkta bekymrad ut. Hon sa ingenting, men även hon såg bekymrad eller åtminstone fundersam ut. Bäst som vi sutto vid middagsbordet, kom mäklaren till oss och ropade: Gläd er, kära fru, och du unge vän!
»Här är det», sade styrmannen och hoppade ur rickshan. »Om dagarna sitter jäntorna i burarna.» »Åh, i hälsingland heller!» sade skepparen. »Jo, jo, det är min själ sant», intygade norrmannen. »Det är bruket här i landet. Kom så går vi in!»
Dagens Ord
Andra Tittar