United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Martini och Cramer tänkte att stjäla hans hemlighet därför kallade jag dem till mig ty det finnes litet rättvisa i helvetet också, och jag önskar, att Schnitler får behålla sitt. Har du förstått, Mayer? Ja, ja, ers nåd. Gode, snälle Fan, skona mitt liv! bad Mayer. Wolfgang dröjde en lång stund, innan han åter kunde tala. Ja, svarade rösten till slut. På ett villkor.
Men jag kommer inte att gå in om jag inte får alla de gamla kamraterna som ligger i helvetet med mig också. Jag kommer inte att trivas med mindre. En sak: tror ni verkligen på en personlig djävul, fader Arvidsson? Begär i alla fall inte att jag skall tro på honom! Inte heller på en odödlig själ, ty jag kan inte tänka den. Men det är sant, försöker jag tänka bort den är det lika illa.
Omhulda mig, så blir jag en god människa. Och då kan jag tiga. Du hade så många vackra talesätt nyss, då jag stod utanför väggen och väntade på, att du skulle bli ensam. Du behöver vackra ord, junker. Det behöver också en lekare. Lär mig några, så att jag kan skölja dem i mig som friskt vatten, när tungan ligger och flämtar som torrast... Ja, nu lyser det på oss från elden i helvetet.
Är det bara rent vetenskapliga funderingar?» Hans vän slog händerna tillsammans och svarade: »Å, Herre Gud! Förstår du inte, att ju närmare man kommer jordens glödande inre, desto varmare blir det? Och når man en gång ett tillräckligt varmt ställe » »Helvetet?» frågade ämbetsmannen.
Den, som inte på annat sätt kan vinna sin själs salighet, än genom en annan menniskas lidanden, må hellre gå till helvetet. Förlåt, herr pastor, men sådan är min religion. Och det går inte i mitt hufvud, att Gud skulle ha gjort den der stackars qvinnan sinnesrubbad, för att möjligen frälsa hennes kraftfulle mans själ. Då vore Han ju... Nej, nej, herr pastor.
Men människor kan låta bli usla tillställningar: sådana är undvikliga och bör undvikas, och är inte att kalla prov, helst som de oftast för till helvetet, dit väl ingen vänlig inrättning borde vilja dra sina underlydande. Men tänker du inte som jag, Albert, så har du din fulla frihet med dig, och ...
Och jag befann mig i helvetet! förjagad dit av makterna. Vem var då min mästare? Swedenborg? Jag fortsätter att bläddra i den underbara boken. »Man jämföre härmed den germanska myten om törnefält, som sarga de orättfärdiges fötter . . .» Nog, nog! Således törnena också! Det här är mig för starkt! Inget tvivel mera, jag är i helvetet!
Det var ju ingen människa, utan en passagerare från helvetet, han sett. Och för att bli kvitt honom tänkte han på sin far och föreställde sig honom bedjande.
Ser du, käre Larsson, nu har jag liksom skildrat inkörsporten till det jordiska helvetet, de våldsamma passionernas helvete för dig. Och jag befinner mig för närvarande mitt uppe i detta helvete, fast underligt nog är mitt huvud kallare och mitt lugn större just nu än det varit på många år. Kanske det är den annalkande döden som ger mig detta lugn, och måhända är det endast skenbart.
För mig kan detta jordiska således få bara ett namn: lidande, och det där bortom: helvetet. Och detta är således vad som återstår mig ifall jag ej kan få syndernas förlåtelse. Och nu skall jag strax hålla ett litet tal om detta. Om helvetet Jag ser på dig att du tycker jag är vidskeplig, men det är inte så farligt.