United States or Tonga ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ella gick rakt fram genom den tätt hopade skaran af unge män, klöf som en ung tjur sin väg genom alla hinder, rusade fram öfver hela golfvet och stod inom ett ögonblick framför Hedda, efter det han med armbågen stött bort Paawo och de andra.

Den dugtigaste karlens i socknen svarade hon och skrattade, att groparne i hennes kinder blefvo ännu djupare. Hon har honom till käresta, honom och ingen främmande? frågade Ella ånyo. Hvem skulle tvinga Hedda att blifva värdinna i annans stuga än den mans, som hon fattat tycke för? sporde den sköna och såg litet trotsigt upp i smedens ansigte.

Men framför honom rakt tröskeln stod Toimilas unga dotter, den vackra Hedda, hon stod der med rynkade ögonbryn och ögon, som bokstafligen sköto blixtar. Hon bar sitt hufvud högt som en drottning, och det blodröda bandet omslöt hennes bruna, lockiga hår, hvars långa flätor hängde ut åt nacken.

Men i stugan du trädt och de öfriga skyttarna samlas, Spanar du tigande opp med din blick den förståndiga Hedda. Lätt de rodnande kindernas glans och den dråpliga växten Känner du henne igen, om hon sute bland hundrade pigor. Om hon behagar dig , det jag tror du skall finna besannadt, Kan du ock växla ett skämt eller språka förtroligt med flickan.

Strax, de komna han nått, begynte han tala och sade: "Petrus, förut du varit en gång med lycka min talman, Var det ännu och , om den aktade herrn det ej nekar, Snart att fria för mig till Hedda, ty henne begär jag; Allt hvad min förra hustru du lofvat, lofve du henne."

Hennes fader, gamle Toimila, satt liknöjd i ett af främmand-rummen med några af sina gäster; det var en gammal fromsint man, som gerna lät sin dotter styra både gård och hus nu, sedan han förlorat hustru, son och svärson under några år. Han skulle en ny svärson nu, en rik och bra karl, Hedda kunde nog sköta sig, hon.

Men han ropade snart, den sköne Tobias, i tårar: "Allt, tag allt, o flicka, och låt mig kyssa din mund blott!" Sade och ilade fram att kyssa den älskade genast. Orden hörde i dörro den brunskäggyfvige Ontrus, Där han med häpnad störtade in; som den vingade örnen Flög han sin broder i nacken och skrek åt Hedda tillika: "Icke dock, icke dock, flicka, försök det ej, hör hans ord ej!

Ofta när ensam jag satt här oppe och trampade väfven, Tänkte jag : När skall du väl, Hedda, väfva ditt eget? Spolen flydde ock rätt ofta den mötande handen. Medan en rullande tår föll ned den randiga väfven. Nu, om min fader det vill, vill gärna jag följa Mattias." Sade och grät af glädje och fattade Petrus i handen, Skakande den; och han grät, den gamle, af glädje tillika.

Ella stälde sig framför stenen med armarne i sidan och såg den unga qvinnan. Hon var mörkhyad och hade vackert brunt hår. Hennes fylliga kinder voro friska och röda, och när hon skrattade, lyste de vackra tänderna mellan läpparne. Hvems trolofvade är nu egentligen Toimila Hedda? frågade han helt plötsligt.

Kom, Hedda, nu dansa vi en polska, som du skall minnas, länge du lefver sade han och klämde hennes bara arm hårdt, att det blef en hvit strimma den bruna, rodnande huden.