Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Men hvad alla sågo besynnerliga och högtidliga ut! Flickorna voro utstyrda i ljusa, sidengarnerade ylleklädningar, med skärp, blommor och hvita handskar. Bella var en af de enklaste, det märkte hon nu med förvåning och glädje. Tillika såg hon, att man med en viss häpnad betraktade hennes svarta klädning. Men som hon aldrig brytt sig om huru hon var klädd, blott hon var ordentlig, så bekom det henne heller icke
Sedan kom döden, den underfulla, högtidliga afskedsstunden. Hannas hjerta skälfde ännu vid tanken på den tomhet, som lägrade sig kring henne, när hon såg blicken slockna i de kära ögonen och kände handen kallna i sin. Hon tyckte sig mogna med ens till en fullvuxen qvinna, lösryckt som hon var, från sin barndoms stöd.
Han är en halv hedning ... och för övrigt alltför inskränkt för att begripa teologien, mumlade han till sig själv, i det han med högtidliga steg vandrade fram och åter i tepidariet.
Först och främst måste hon be honom om ursäkt under högtidliga former. Kanske låter han sig bevekas av hennes tårar Den lilla fruns tårar hade verkligen börjat rinna, en efter en, sakta men stadigt runno de utför kinderna. De lättrörda flickorna Willman stämde om tonen. Med mild röst frågade doktor Karolina: Och varför, stackars Olle, har du avskedat Brut?
Endast minnet stod kvar, det första minnet han hade av sitt liv, den första outplånliga känslan han hade av livet självt , någonting högtidligt och festligt med blommor och musik, i vilket han själv varit medelpunkten. Och så i allt detta högtidliga och festliga, på ett underligt sätt vävt in däri någonting oförklarligt, kallt, skrämmande Han var upptagen i ett sträck dagarna i ände.
Han tyckte sig rent fysiskt kunna förnimma, hur allvaret, den högtidliga stämningen åter steg upp inom honom, som om han stigit i ett varmt bad. Och medan klockan ringde där nere, sade han halvhögt till sig själv: Nej, dä ä inte för sent! Ja känner att dä inte ä för sent. Nu ä ja snart redo. På eftermiddagen, sedan Percy varit hemma hos honom och hämtat sockerskålen, gick han ut till sin mor.
De högtidliga och spänningsfyllda dagarna hade gjort Stellan nyfiken. Varje gång det ringde frågade han: Vem var det som kom och vad hade de mä sig? Kerstin svarade: En räkning. Till mig? Nej, inte till honom. Till slut upphörde det alldeles att ringa på tamburklockan.
Auktionen var nu slut, och större delen av menigheten drog sina färde. Endast herrarne, fjärdingsmännen och några äldre bönder kvarstannade på stället. Spöqvist skyndade till patronen för att försona sig med honom. Huruvida detta lyckades, veta vi ej, men patronen sågs strax därefter med högtidliga steg inträda i stugan, beledsagad av länsmannen och de övriga.
Händerna voro knäpta öfver pannan. Han försökte bedja, men kunde inte; hans tanke stod stilla. Han satt der blott och väntade tyst, väntade på det afgörande ögonblicket. Han andades knappast; dödens tunga och högtidliga närvaro lade sig tryckande öfver allt lif i rummet. Också gossarne sutto nu stilla bredvid hvarandra. Ville såg med stora ögon än på modren, än på fadren.
Men du skall stanna här en tid, så att vi tillsammans kunna ordna denna angelägenhet. Den är af stor betydelse." "Må det ske, såsom du befaller", sade Frumentius tacksam, "men jag beder dig uppehåll mig icke länge. De behöfva mig därborta, och äfven mitt hjärta längtar efter mina vänner." Kort tid därefter firades i den kristna kyrkan i Alexandria den högtidliga invigningen af en missionsbiskop.
Dagens Ord
Andra Tittar