Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
"Ack huru ofta, isynnerhet om morgnarna vid min söm, då allt husets folk ännu sofva, likaså om aftnarna när allt är redan tyst, ja om dagen när jag vaggar den minsta och de äldre barnen derföre ej få stoja alltför högt i rummet invid, huru ofta försjunker jag ej i drömmar så sköna, att jag glömmer alla ögonblickets små ledsamheter och känner mig sedan med stärkta sinnen lifvad och rask att vidtaga mina göromål.
Hade för mycket af kallt förstånd och för litet af varmt och friskt blod. Nu käns det som kunde jag bli menniska igen! Nu känner jag att jag lefver. Det är hennes verk, fast hon icke vet deraf. Du säger att hon intet gett mig. Är det ingenting att hon gett mig dig? Glömmer du att det var genom henne förkonstlingen smälte? Jag skulle aldrig ha kommit dig så nära som nu, om hon icke korsat vårt lif.
Jag har ingenting att frukta. Jag behöfver ro, sade han. Stackaren. Om jag kunde vara vänlig och glad! Det kan jag, om jag icke är låg och själfvisk. Jag skall tänka på honom och icke på mig själf. Hvad gör det, hvad han känner för mig, om han blott får hvila för sinnet af mitt deltagande och mina små omsorger. Den som håller riktigt af någon, glömmer sig själf. Jag har arbetat lugnt och stadigt.
Antti min röst darrade och jag talade i afbrutna, oroligt flämtande hviskningar. Antti tycker du om mig, älskar du mig, säg! Glömmer du mig aldrig, aldrig jag skulle inte stå ut med det, hör du, jag skulle inte stå ut med det. Jag skulle säkert bli galen Antti, du får ej göra det! Men Lisi, hvad i all världen ? Han blef förvånad och sökte göra sig lös. Hvad nu? Hvem skulle tro
Ack, du Göran, vad detta varit en lustig dag! sade Adolf, i det han makligt sträckte sig i gräset och såg upp mot den blå himmelen. Jag glömmer aldrig de här äventyren. Åja, nog har du haft pojkstreck för dig, sade Göran. Än du då? Har du varit ett uns bättre än jag?... Ha, ha, då jag tänker på den snåle prästen, hos vilken vi i dag åto middag, kan jag skratta mig fördärvad...
Den trötta vandrarn, bränd af solen, glömmer Sin bördas tyngd, då han mig ser, och flyr Med vingad fot min anblick; själfva glädjen, Så högljudd annars, stämmer ned sin röst Till stilla böner, då min nejd hon nalkas; Och först i fjärran, sen hon gått förbi, Får hon sin sång och sina löjen åter. Förut, hur annorlunda var ej allt!
Vill du kanske inte att jag skall fria åt dig hos änkan i Åvassa med sina åtta tusen riksdaler? Nej, hör du, Gusten, du ska inte vara sträng, och ser du: det finns flera synpunkter på mänskorna än din! Jaja, men han tog i alla fall livet av mor, och det glömmer jag inte på länge.
Hon talade om sina öden, och de intresserade mig så att jag aldrig mer glömmer det. Berätta dem, min lilla lärka, berätta bara, jag hör gerna på. Hvad sade hon dig? Hon talade om hvad hon en gång sett från detta fönster der vi nu sitta. Det var just den här vyen hon menade. Här stod hon den märkvärdiga dagen, och härifrån såg hon det förfärliga...
Hon hade hört att män, som voro alltför vänliga mot sina hustrur, alltid bedrogo dem. Nu är hon säker på mig i det avseendet. Men då ni var ung och kär, var ni då lika klok och kall? Nej, det var jag inte, men så blev det också därefter. Vem glömmer någonsin den första kyssen? I månader drömde jag om min innan den slutligen gick av stapeln.
Men så underbart allt synes mig, när jag efteråt tycker mig ha fått förklaringen, så naturligt och enkelt kom allting då, och hela innebörden av allt, som skedde med oss, var jag då långt ifrån att ana. Vi hade ju fått två barn förut, och jag hade sett många av dessa rörande bevis på väntans modersglädje, vilka en man, som älskar sin hustru, aldrig glömmer.
Dagens Ord
Andra Tittar