Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
Det var så hett der och luktade så starkt. Patron gick, röd i ansigtet, af och an. Han tycktes vara vid elakt humör och var alls inte vänlig emot den sjuka, som låg der feberhet och häfde sig. Hennes ögon dem glömmer jag aldrig. När vi kommo in, så stucko de sig i oss som eldpilar och lemnade oss icke. Hon rörde läpparne, och de hvita fingrarne spelade på täcket så flinkt.
Om du, när du inbärgar skörden på din åker, glömmer en kärve kvar på åkern, skall du icke gå tillbaka för att hämta den, ty den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta skall du iakttaga, för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i alla dina händers verk.
Myro hörde de ofattliga ljuden av ett främmande språk och frågade: Vad är det du säger? Du talar för dig själv. Slå bort dina sorgliga tankar, Rakel! De taga livet av dig, och då är det ute med alla våra förhoppningar. Ack, den förrädaren Karmides! Det är han, som förorsakat din olycka. Och nu glömmer han dig och går att fira sitt bröllop med en annan.
Glömma dig! sade Erland och steg upp. Nej, jag glömmer dig aldrig, jag skiljes aldrig ifrån dig, jag följer dig, vart du går. Vill du det? ropade Singoalla med strålande ögon. Vill du skiljas från din fader och moder och din sköna borg och allt annat du älskar för att följa mig? Ja, svarade gossen.
Man skall ju aldrig säga aldrig , derför vill jag blott skrifva, att jag troligen sent glömmer denna väg, en formlig rutschbana, slingrande sig i sådana böjningar, att vi stundom uppe i höjden sågo nedanför, men ändå bredvid oss antingen det vägstycke, vi nyss färdats, eller ock ett, som vi skulle befara. Och hvilken natur sedan!
Bara jag nu inte glömmer det, så mycket som jag har att styra med... Och mycket borde vi väl också ännu ha att tala om med varann. Svara mig på en sak, men helt och fullt. När du grubblar på ditt liv och på förflutna dagar, blir inte kvalet till sist så stort, att det vill spränga bröstet? Valdemar låg ännu med nacken i Luitgards knä och såg upp i valvet. Du glömmer något, svarade han.
Nej, så tyckte jag inte det var. Lukas, då? Nää, och inte Johannes heller! Hvad är det han heter, den där ene, den jag alltid glömmer? Jag kunde honom inte heller den gång jag läste mig fram. Marcus! Javisst, jag är ändå lycklig, som har dig du vet allting, mor. En dag följde gumman med. Och hennes kort blef så ypperligt, att alla förundrade sig.
Och så glömmer du det andra. Han lyfte upp hennes huvud och tryckte sin panna mot hennes. Elsa tror du inte, att det blir bra så. Det blir bra, viskade hon. Det blir bra, om du kommer till oss. Och hon upprepade, snyftande, bedjande: Om du kommer till oss. Till oss? Oss? Det är ju du och jag? Är det inte? Härpå svarade hon icke.
Se, vad han gör, Sörman, men han skall aldrig slå sin hustru. Husch nej då. Jag rörde en gång vid lilla gummans kind det var inte ett slag, förstår han, jag bara så här dåttade till. Men sanna mina ord, Sörman, jag glömmer det varken natt eller dag. Där ser han bäst, att jag inte är någon elak människa. Nå, än Hagelin då? Att han fick stryk, menar Sörman Nej, att han gick miste om Blekängen.
Ett sådant möte glömmer man aldrig". Hvad Runeberg lidit i det tysta under dessa tretton år, klagat har han icke.
Dagens Ord
Andra Tittar