Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Munken och de förklädda småsvennerna från Nyköpingshus rådslogo en stund i en skogsdunge. Sedan spridde de sig och gingo in i olika gårdar. Där satte de sig på kvinnobänken utan att till en början säga något. Samma envisa tystnad behöllo de också, när maten blev inburen, fast det hände, att de glömde sig i annat och åto läns på faten.
Men hon glömde ej heller, den kunniga Anna, att åter Taga sitt samtal opp på det ställe, där nyss hon det lämnat, Och hon talade snart till den raske Mattias från Kuru: "Visst må jag kalla det svårt för en man att sköta allena Ej blott yttre bestyr, men på en gång sysslorna inne, Mest dock ifall hans hus är som ditt förmöget och vidsträckt.
Då kunde man knappt känna igen honom, så stilla satt han bredvid henne och sökte efterkomma hvarje hennes önskan. Han talade om berättelser, som han hört i skolan eller sjöng med sin klara, friska röst en sång för henne. Och Anna tyckte särdeles mycket om sång. Det lyckades honom därför ofta att genom sin sång skingra hennes tankar, så att hon för en stund glömde plågorna i sin sjuka fot.
DANN. Kors, hvad uppmärksamhet åt mig du skänker, Jag tror, min själ, att du ej hört mig alls. JULIA. Förlåt, jag har så mycket att besinna. v. DANN. Det tror jag nog, det är ej svårt att finna; Men hvad? JULIA. Jag glömde nu är väl för sent Att ge åt Trygg ett uppdrag, som jag ment. v. DANN. Att hämta någonting från skyn kanhända? JULIA. Nej, blott från staden. v. DANN. Det blir ganska lätt.
Han trodde, att det var hon själv, som nu ibland flera dagar i rad och till sist hela veckor glömde att tänka på honom och följa honom i sin genomskinliga och ändå alltid förnimbara andehamn, skapad av kärlek och minnen.
Den täcka löfsaln af alar, som ni inredde vid stranden, dit jag nu sträckt fruktplanteringen, jag glömde att säga er det har jag ej haft hjärta att rubba. Den står ännu midtibland äppel- och päronträn som ett kärt minne af er. Rosa syr ibland där inne och berömmer anblicken af den höga kullen och kyrkan på andra sidan om sjön.
Herr Gåsevinge bugade sig för förmaningen, skar för sig ett godt stycke stek och glömde minuten därpå såväl sina senaste som alla andra förut öfverståndna bekymmer.
Usch då, hvad Clara pinar kräket, protesterade pojken, kom nu, så ge vi hönsen det här. Och så sprungo de så fort de kunde inåt gården, men glömde snart sitt ärende för ett helt nytt intresse. Henrik, ser du här ligger min stora docka! Söta Henrik, laga skor åt den, vill du, de gamla ä' trasiga?
Han glömde heller icke, att jarlen var den dröjande skuggan av en tid, då Folkungarna ännu måste rivas om makten med blodiga fingrar, och det var honom en plåga att följa med på lagfärder och ting. Väl hörde han till och med allmogen välsigna jarlens många fridstadgar, men var lag, även den visaste, klang till sist för hans öra som ett hammarslag på en handklove.
Det var så härligt och så saligt att vara med den förklarade frälsaren och Moses och Elias på berget, att Petrus aldrig ville gå ned därifrån. Han ville bygga hyddor däruppe och kvarhålla det ljufliga, himmelska mötet. Men Petrus glömde, att de saligas ro och hvila icke kan vinnas här nere på jorden. Guds barn skola nog få ärfva himmelens sällhet till sist, men icke här nere.
Dagens Ord
Andra Tittar