Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
I dag reser jag till landet, säger jag till Anna-Clara. Det kan inte hjälpas. Jag måste se hur det står till i skogen och vid havet en sådan här dag. Jag reser med båten på morgonen och jag är framme på middagen. Om du inte skulle gå i skolan kunde du följa med. Anna-Clara ser tankfull ut och så säger hon: Det är en sak som jag har på landet, som jag glömde då vi flyttade in. Tag hem den åt mig.
Vi åto en god och lätt frukost, ty det var på sommaren, och då vi kommo till kaffet sade jag: Var det något värdefullt i paketen? Paketen, svarade F., dom glömde jag i bilen. Jag stiger upp klockan 5 på morgonen för att resa till staden. Så gott som hela ön sover. Det är bara fiskarna som lämna av morgonens strömmingsfångst, och så några resande med affärer i staden, som gå ombord på båten.
Hon hade blivit förmanad att säga »medborgare-konsul» för att accentuera sina republikanska sympatier, men hon glömde helt bort det och talade med honom precis som hon brukade tala med sina likar.
Men när han gick ute för sig själv och det var vår och vattnet flöt i rännilarna på gården, då glömde Sven allt annat på jorden, än att han var en liten gosse, som skulle gå långt bort i skogen. Vem vet, vad han gick i för tankar, eller om han ens märkte, att han kom på förbjudna vägar?
Han blev yr av det myckna, men glömde icke att befria fången från det tryckande tyranniet, varför också denne visade sig tacksam.
Jag? Jag tror inte på någon försyn. Jag har bara berättat om min vän som ett fall för er kasuistik. Jag glömde visst att säga er, att han föredrog att rymma framför att begå självmord. Han krossade sina föräldrars liv i vilket fall som helst. Nå, vad säger ni? Vad hade försynen för mening med att låta honom få pengar? Nu äro vi visst vid gränsstationen. Vad försynen hade för mening?
Där fanns jag, sådan som jag aldrig skulle se mig själv, och ingen mer än hon någonsin kunde se mig. Och under det att mina tankar så kretsade kring allt vad vi båda levat tillsammans, glömde jag mig själv och såg endast henne.
Nej, det ställe, jag hade under arbetet, var tämligen långt från gatan, men hon gick emellan våra bröder fram till mig, och hon lade sin hand på min axel, när jag vände mig bort. Ah, du har då åter brutit mot mina befallningar! Har jag icke sagt dig, Klemens, att du skall hava ditt ansikte höljt av kåpan, när du är ute? Fader, jag var ju sysselsatt med arbetet! Det är sant. Jag glömde det.
Hon märkte det och skyndade att ställa mig i vatten. Ryckt från mitt hem, hvad kunde jag annat, än bjuda till att blifva vext på egen rot. Det lyckades mig, och snart stod jag ung, förhoppningsfull och lefnadsfrisk i flickans fönster. Och åter började jag tänka på den tid, då jag skulle få bära hvita doftande blommor. Men ack, min vårdarinna glömde mig snart nästan alldeles.
Vakne voro de ej, de njöto det ljufliga rusets Döfvande ro och glömde i lugn besvärliga färder; Endast den brunskäggyfvige Ontrus satt vid sin kanna, Drucken och säll, och såg på de fallna kamraternas hvila. Men då i dörren han märkte den raske Mattias från Kuru, Sprang han från bänken strax och började dansa i glädjen.
Dagens Ord
Andra Tittar