Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juli 2025
Men han hejdades redan i porten. »Njanian» med de väldiga armarne i sidan tog honom i armen och vände om honom, ledde honom ut på gatan, som om han varit en vante.
Öster om trädgården höjde sig en grusås, som var bevuxen med lönnar, björkar och rönnar; och öfverst stod ett tempel från förra århundradet. Åsens frånsida var uppgräfven här och der efter en misslyckad grustägt, men erbjöd vackra partier af häggbevuxna dälder och snår af viden och törnen. Från denna sida såg man ej gatan eller huset.
Dumt att tala så mycket om den dag man icke sett! En kris, ett afgörande , det är hvad jag måste ha. Lika godt på hvad sätt. Jag talar i vemod nu, med tårar i mina ögon. Hade han känt mig, skulle han icke kunnat behandla mig så. Jag skulle ha tillbedt honom så ödmjukt och så trofast. Alltid. Är jag då en af dem, man finner på gatan?
Slumpen fogade så att David och hon fick sällskap genom staden. Hartman hade varit för berusad för att ens vara artig när han sade farväl. Han tycktes vara fullkomligt borta från denna värld. När de kom ut på gatan vände hon sig plötsligt till David och frågade: Älskar ni den där mannen?
I veckrika mörkblå kaftaner gingo kuskarne bredvid, eller suto med benen nedhängande på bottnen af slädarne. Andra stodo och slogo med armarne emot hvarann för att hålla sig varma. Ett tjog olika röster svarade henne genast, upprepande gatan och priset.
Och så skildes vi. Besynnerligt, tänkte jag, där jag fortsatte gatan fram, Hesselman blev mig helt plötsligt en annan människa, då jag fick höra att han skulle dö. Han har nog sina goda sidor. Människorna äro säkert mycket bättre än vi tro. Vi skulle bara visa dem litet mera sympati så skulle allt bli bättre.
Så kommo de i säng, men vi gamla sutto uppe, som man gör på julnatten och pratade och skämtade. Klockan blev mycket och vår vän gick. Jag öppnade fönstret och tog snö från blecket och kramade en boll och kastade på honom, då han kom ned på gatan. Så ropade vi god natt åt varandra och allt blev tyst. Jag gick in i barnkammaren. Min dotter låg i sin lilla säng.
Längan åt gatan bebos på nedra botten af baronen, en trappa upp af generalen, två trappor upp af justitierådet, som är husvärd, tre trappor upp af kryddkrämaren, och fyra trappor upp af salig Karl Johans pensionerade köksmästare.
Hon såg ut som om hon vore fullvuxen. Ett ögonblick befann han sig i en ytterst pinsam situation. Han visste ej, hur han skulle bära sig åt för att träffa henne. Att gå rakt fram till henne, tvärs över gatan, föreföll honom olämpligt. Alla skulle lägga märke till det ögonblickligen. Alla skulle genast förstå, att de voro förlovade.
Jag drog mig tillbaka från affärerna, inredde mitt hus till ett första klassens astronomiskt observatorium och hängav mig helt och odelat åt mitt livsverk. Nu, år 1948, när jag nedskriver mitt testamente och yttersta vilja, har det ännu ej lyckats mig att lösa den stora gåtan.
Dagens Ord
Andra Tittar