Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juli 2025
Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.» En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri. Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort. Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.
Jag haver aldrig någonsin dödat någon katt, så mycket mindre som jag dagen efter detta ryktes utsläppande på aftonen mötte den ifrågavarande katten, vilken nu för ovanlighetens skull gick mitt på gatan. Huruvida en studentska eller möjligen någon annan mindre väl klädd person utsläppt detta rykte vet jag icke, men jag håller det dock ej för otroligt.
Utanför föll den sena februarisnön i stora flingor, som smälte. I kasernträdgården tvärs över gatan stodo granarna med tunga, vita grenar. Då och då föll ett snöflak till marken med ett dovt, mjukt ljud: grenen rätade åter upp sig, och för några sekunder skälvde den, som om den skakat av sig vätan från det fallna flaket.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig. Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag. De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke. Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Och han drog henne in i butiken, köpte en stor, röd ros och stack den i bröstet på henne. Hon rodnade av förtjusning, men hennes frågvishet ökades endast. Har du så gott om pengar? frågade hon, när de åter kommit ut på gatan. Var i all världen får du dem ifrån? Jag stjäl dem i en bank, svarade Tomas allvarsamt. Greta sneglade på honom förskräckt.
Och när mamsellen passade den på hans huvud, kände han sig som om skönheten krönt den ädle konstnären. Och när han kom ut på gatan, kände han som om det strålade eld och ljus från pannan, där den gyllene lyran satt, och mänskorna värmdes vid hans åsyn, jättesnillets, som skulle göra dem bättre och lyckligare med tonkonstens underbalsam.
»Står du där än», var den särdeles överflödiga fråga han riktade till måsen, som heller inte nedlät sig att besvara den. Göranson var inte djurskyddsordförande för ro skull. En mörk tanke vaknade i hans hjärna och han beslöt pröva om den var riktig. Därför tog han upp en sten från gatan och slungade den, så djurvän han var, mot måsen.
Jag gick hem, och jag såg henne framför mig på gatan. Hon följde mig hela dagen, och på kvällen, då jag lade mig för att sova, såg jag hennes blå ögon mot mina Dagen därpå löste jag ut klockan. Hon tog emot pengarna och kvittot, och biträdet gav mig klockan.
Stycket hann ej skrifvas till slut. Det är påtagligen en maskrad vår- eller höst-tiden, der åtskilliga kostymer från främmande land förekommo, och der det fanns en balens drottning. Det dåvarande Stockholm, som saknade mode- och resebeskrifningar, behöfde derföre ej fantisera ihop en utländsk drägt; man kunde se den på gatan.
Den nye lektorn hade fått sitt namn för den återstående delen av sitt liv. Stellan drog sig så småningom hemåt. Då han svängde in på sin gata såg han Axel Ahlberg ett stycke framför sig. Han ropade på honom: Bor du på den här gatan? Ja! Jag har flyttat. Jag bor i Björkmans gård. Ja, men där bor ju jag också!
Dagens Ord
Andra Tittar