United States or Côte d'Ivoire ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om någon ville hjälpa mig, giva mig ett stöd. Er morfar tröttnade på min jämmer, han kallade på sina drängar. De vräkte mig utför trappan och ropade: Horunge, horunge! De ropade, så att det hördes över hela Blekängen. Och det blev mitt namn Till saken! ropade Ohlsson. Och skryt lagom! Horungar finns det flera än du. Hagelin fyllde sitt glas och tömde.
Bina byggde sina vaxkakor över hornet och fyllde dem med honung, men Jorgrimme tog råd av sina gudar och hittade klenoden. Är det ur hornet Månegarm du vill stilla din törst? Det är mycket begärt. Jag tror lika litet på dina ulvhundar som på dina gudar. Jorgrimme kom långsamt till ingången med krukan i den ena handen och det våta hornet i den andra.
De stämma upp en klagosång över dig och säga om dig: Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhåll, du högtprisade stad, du som var så mäktig på havet, där du låg med dina invånare, vilka fyllde människorna med skräck för alla som bodde i dig! Nu förskräckas havsländerna på ditt falls dag, och öarna i havet förfäras vid din undergång.
Så seglade vi ut igen i nattbrisen, och en förutaning om vad jag aldrig trodde skulle komma fyllde mig med en onämnbar känsla av sorg. Jag såg på den plats i båten, där Elsa satt. Jag tyckte, att den blev tom inför mina ögon, och att jag ensam seglade ut över en vattenyta, vilken fått andra konturer än dem, som solljuset gett.
"Har du sett det?" frågade den andre ännu mera ifrig. "Nej, aldrig, men jag vet, att Jesusbarnet finns där, ty de sjunga om honom och tala med honom. Det har jag hört med mina egna öron." Den förvånade lille herdegossen kunde ej längre uthärda med att gå och vakta fåren. Tanken på barnet i krubban fyllde dag och natt hans sinne och lämnade honom ingen ro.
Adolf får säja vad han vill. Amelie sade: Jag tror jag ska ta en människa som kommer och går, så slipper man maten! Den äldre herrn med det violetta ansiktet sade: Poh! Poh! Och i detsamma skrek Anna-Lisa till. Hennes skrik fyllde luften mellan Hans Majestät Konung Karl XIII och Wahrendorffsgatan. Den lille gossen med fräknarna på näsan reste sig sakta upp från sandhögen.
När den gamle katekesinpiskaren, som för öfrigt var barnkär och snäll trots sin bistra min, en dag gick åstad och fyllde femtio år, var det Emil, som tog mod till sig och skref följande kväde på svarta taflan inom en krans af rosor, liljor och lika märkliga som däjeliga blader: »Af hjärtat nu vi önska, att läraren måtte grönska. Ty han är vår älskade lärare, och ingen är oss kärare.
Nästan omedvetet gav han hästen en stöt med sporren och red i vild fart uppför högen. Det sedvanliga bifallssorlet uteblev dock alldeles. Han steg av och hyllades med handkyssning av jarlen, och Sven, hans svåger, fyllde honom hornet. Men när han skulle dricka allmogen till, kvalde honom det söta mjödet, så att han knappt kunde taga mer än två klunkar. Kritvit satte han sig på stolen.
En unken doft av gammal piprök, instängd luft med den egendomliga lukt som länge obebodda rum få, fyllde den. Strax tänkte han på hur annorlunda det varit om detta rum varit varmt och vackert inrett och en liten hustru suttit här nu och väntat honom. Han skrattade. Av alla kvinnor han älskat skulle ingen ha velat sitta här och vänta på honom.
Dock gladde sig riddaren icke över återseendet, utan snarare fyllde det honom i denna stund med skumma tankar, mörklagda aningar, och förband sig med minnen, från vilka han helst ville vara fri.
Dagens Ord
Andra Tittar