Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Vi kommo nu till skogsregionerna, och tanken på att vi under vårt återtåg sett några spår efter ett större rofdjur, föranlät mig att spörja Torvald, om här någon gång märktes till björnar. »Björn!» tog han i, som om jag frågat efter noshörningar. »Naj, inte här, men uppe i fjellen», och han pekade med tummen öfver skuldran i rigtning mot våra gamla bekanta fjelltoppar. »Nå, ormar då?»
Jag skulle bra gärna vilja vara på ångbåten i kväll, för de ha sådana goda toddar i förn; men det är sant, jag har inte frågat dig om du kan spela knack. Jag kan nog, men jag vill inte; det är ett löfte. Jaså; till din mamma? Va? Ja! Nå! Vet du att jag har uppfunnit en ny dryck, som gjort mycket uppseende i den musikaliska världen du vet inte att jag är sångare det är tydligt.
Han hade på sin väg från sjön sett något märkvärdigt i skogen och kunde icke avhålla sig från att omtala det. Han hade sett män av främmande utseende, förnäma och stolta till sitt skick, präktiga till vapenbonad, rastande med sina hästar i skogen. De voro utan tvivel långväga resande, och de hade på latinska målet frågat honom om bästa ryttarevägen norrut mot Vättern.
Vet du, jag börjar nu bli sömnig. Sömnigheten hindrade icke Myro att än en stund fortsätta samtalet eller rättare monologen. Du är envis, Rakel. Annars skulle du länge sedan följt mitt råd, då jag sade dig, att du skulle taga din gosse på armen och gå till Hermione och säga henne, att han är Karmides' son. Hon skulle då frågat dig om dina levnadsöden, och du hade omtalat allt vad du lidit.
Vi läto ro oss över dit, och vi visste nu, att vi rodde mot en öde strand. Ty denna gång hade vi frågat oss för. Vi visste, att åren också här hade sopat bort spåren av det som varit och förändrat allt. På den lilla udde, där vi nu stego i land, bodde några år tidigare en gammal fiskare med sin hustru.
Jag hade frågat, varför min hustru syntes så förändrad, och jag hade icke fått veta det. Jag hade endast fått ett nytt bevis på hennes ömhet, och sådan är ju kärleken, att den vill ingenting annat än sig själv, och alla frågor, den därjämte framställer, åsyfta intet annat än den enda visshet, utan vilken den själv icke kan finnas till.
Hon hade frågat honom om han ville fira den hos henne; men han hade betänkt sig. Det hade en elak bismak af familjelif, tyckte han. Men för en gångs skull kunde det väl gå. Han närde en inrotad fördom mot allt som kunde rubriceras under titeln familjelif.
En stund förflöt i tystnad, Då höjde lätt sitt hufvud Den sköna flickan åter: "Otaligt", så hon sade, "Har nu min furste frågat, En enda fråga ville Nadeschda få besvarad: Två gånger ren mitt öga Sett dessa lunder löfvas Och löfven åter falla, Och endast tvenne gånger Min furste har besökt oss. Han sagt dock, att hans glädje Finns här, ja, här allenast, Hvi kommer han så sällan?"
Fullkomligt allena, kastades hon i den kalla världens armar. Hon hade icke ens någon, inför hvilken hon skulle utgjutit sin sorg, det fans ej en enda människa, som skulle brytt sig om henne, ingen som skulle frågat efter om hon fans till eller ej. Hon grät och klagade. Ville hvarken äta eller dricka.
Han satt också till häst, och ännu en gång följde båda vägen inåt skogen. Det fanns nu bara en gård, där ingen ännu hade frågat, och det var Ulv Ulvssons. Den låg nere på slätten, och från bergsstigen kunde de se husen och det lummiga vårdträdet. Folke Filbyter vände sin häst och styrde rakt ned mot gården. Du har mist din besinning, husbonde, sade bryten. I din sorg vet du inte längre vad du gör.
Dagens Ord
Andra Tittar