Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 oktober 2025
Den unge konungen var under sådana förtroliga stunder så älskvärt enkel, att ett par timmar hastigt förflöto, under samtal om hovet i Stockholm och de adliga familjer i Finland, med vilka båda fruntimren voro närmast befryndade.
Växer det apelsiner i Borgå? frågade Hanna förvånad. Jo. Så här stora. Och han bildade med armarne en så stor ring han kunde. Åhnej, Lulle, du narras, sade Lisi undervisande. Inte växer det apelsiner i Borgå. Det fins ej i hela Finland. Hvad säger du, vi ha ju apelsiner i skänken, skrattade Bella. Lisi ansåg under sin värdighet att svara på sådant dumt missförstånd.
Till de högre upp i Finland belägna orterna åter skall väl ingen främling komma, som kunde säga sig hafva sett något dylikt förr eller ens något med dem likartadt; så bestämdt tecknade, så skarpt individualiserade äro de.
Också hon flyttade till Stockholm, och man må väl säga, att ödet styrt väl till för Finland, som bortfört härifrån så många ämnen till författarinnor. Ofta hörde jag henne omnämnas, hälft försmädligt, hälft med åtlöje.
Hafvets konungar skola icke fordra med stränghet sin tribut, ty de åldrige älska de unga, och önska deras förening. De äro ädle och mäktige, de älska att sprida trefnad och välsignelse till menniskorna i de aflägsnaste bygder". "Uff, sådana dumheter", sade gubben i dosan. "Finland, ja det är rätta landet att tala om. Fattigdom, dumhet, uselhet.
Runeberg svarade: "Herr ärkebiskop, Finland är en fattig mor, som behöfver alla sina söner". Ännu på återfärden, som skedde norr ut öfver Kvarken, blef skalden firad i alla städer. Från Umeå följdes han af landshöfding Montgomery ned till Vasa, allt medan firandet fortgick. Också skrifver Runeberg från sistnämnda ort till sin hustru: "Den som vackert vore hos er tillbaka.
Ingenting kan göras, käre Atte, ingenting. Mitt lif är nu en gång forstördt och kan inte bli lappadt ihop igen. Jag reser om en månad, se'n jag samlat en smula krafter, så jag kan komma till Finland. Det är alltihop. Resa, utan Carl? Men det kan du väl inte? Jo, jag kan det! Jag trodde, att... Att det förestod mig något? icke sant? Atte såg ned, återigen litet brydd. Ja, jag hörde, att du...
Egentligen förstår jag inte hvarför jag alls kom hit. Hit till vår ort? Ja, och till Finland öfverhufvud. Jag hade ju bort känna det ... och veta huru här är. Du hade väl lust att ännu engång besöka ditt fädernesland? För att öfvertyga mig om att jag icke kan komma tillrätta här. När man engång lämnat dessa små, trånga förhållanden och sett andra slags människor
Jag har glömt hans namn; han levde i ett okunnigt tidevarv, när man ännu trodde på stjärnornas inflytande. Ja, fader, det är möjligt att ni har rätt. Men då, när vårt land är omstrålat av ett högre och klarare ljus, då skall man åter framleta ert namn ur de gamla böcker och säga till varandra: han var den förste lärde forskaren, som Finland födde åt vetenskapen och världen.
Han sökte ett botaniskt stipendium, det Jönsson-Hübnerska, som instiftaren i ett anfall av entusiasm hade trott räcka till för en resa till Norge eller Finland. Det var på femhundra kronor. Niklasson sökte det, i det han förklarade sig villig att resa till Argentina för pengarna. Han fick det under huvudskakningar.
Dagens Ord
Andra Tittar