Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 27 september 2025


höjde han huvudet med en stolt, vredgat förebrående blick: Ni vill alltså icke höra mig, icke ens se mig, Mademoiselle de La Feuillade? Edmée teg. Om det gällt hennes liv, kunde hon ej fått fram ett ord. Ingen utom min stallmästare vet, att jag är här, jag har blott en knapp halvtimme mig, innan jag måste härifrån.

För ögonblicket såg han ut till att vara över öronen förtjust både i den unga, kvicka Madame Junot, vilken, trots sina sjutton år, behandlade honom som en grevinna Almaviva en Chérubin, och ännu mera i Mademoiselle de La Feuillade. Hennes ståtliga, förnäma prinsesseskönhet, i

Mademoiselle de La Feuillade, ni gör honom orätt i era tankar! sade han allvarligt.

Edmée svarade icke. Hon knöt krampaktigt handen om den smala pappersbit, hon bar instucken i sin handske. Med Förste Konsulns hastiga, nästan oläsliga handskrift stod där: »Jag kommer i afton klockan elva. Var beredd! Intet kan hindra migInne i sitt sovrum, längst borta gaveln av det gamla huset i Rue de Bac, satt Edmée de La Feuillade.

Louis lyfte handen, liksom för att bjuda tystnad: denna våldsamhet kränkte den döda. Vad är det för bud, ni vågat sända mig, Monsieur de Châteauneuf? utropade han vredgat, redan i dörren. Bakom honom skymtade Durocs bleka ansikte, som strax drog sig tillbaka. Vad har ni gjort med Mademoiselle de La Feuillade? Louis reste sig upp och visade tyst med handen sängen.

Ni här, Mademoiselle de La Feuillade! Han tog hennes hand, och i det han ånyo vände sig till polisministern och de andra: Se här, mina herrar, ett bevis för, att jag har rätt! Mademoiselle de La Feuillade är, som ni alla veta, i

Mademoiselle de La Feuillade, trots det hon varit i Paris över en månad, ännu ej kunnat förmås att hänvända sig till regeringen angående sina beslaglagda gods, än mindre själv som supplikant uppsöka Förste Konsuln och personligen förelägga honom sin sak, vilket, efter abbéens och andra kloka människors mening, var det enda, som verksamt kunde främja den, gjorde Madame de Châteauneuf nu eget bevåg ett sista försök att påverka henne.

Dansen gled fram, tur efter tur; paren förenades och skildes åt; där var sorl av prat och skratt, korseld av blickar från leende blå och bruna ögon, när Förste Konsuln stilla, som han gått kom in igen. Mademoiselle de La Feuillade dansade med Eugène de Beauharnais.

Mademoiselle de La Feuillade, sade han lugnande, med broderlig ömhet, låt mig följa er hem. Ni är sjuk, här är ej gott för er att vara. Hon skakade huvudet.

General Bonaparte tycker icke om att se en dam kompromettera sig. Förste Konsuln reste sig, och över bordet, som under hundratals ljus strålade av vermeil och silver och rubinrött glas från Venedig allt krigets rika byte sökte hans ögon Mademoiselle de La Feuillade. Han höjde champagneglaset: Medborgare och vänner! En skål för fördraget i Lunéville, sade han högt med sin starka stämma.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar