Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
Mademoiselle de La Feuillade, sade han torrt, nekar hårdnackat till all kännedom om chouanernas gömställen, och vill icke på villkor trots Fouché höra talas om någon sammansvärjning. De sista orden sade han i ironisk, missnöjd ton. Edmée spratt till och vände sig om hon mötte hans strålande, ömma, skalkaktiga blick, och förstod strax alltsammans.
Mademoiselle de La Feuillade hörde genom den halvöppna dörren det dämpade mumlet av flera röster. Hon strök håret från tinningarna och såg ett ögonblick prövande på sina icke alldeles rena händer, i
Efter en vink av Förste Konsuln var den arrangerad som kostymbal. Mademoiselle de La Feuillade hade valt en dräkt, som visst ingen annan under denna tid skulle funnit på eller ens ansett rådligt att bära. Hon var klädd som Anne d'Autriche.
Låt oss titta litet på marknaden! viskade han glättigt. Vita halsar, juveler och musliner... Han drog honom med sig genom salen bortåt det hörn, där Mademoiselle de La Feuillade satt.
Förste Konsuln såg på henne. Med sin skarpa blick upptäckte han strax, att där i hennes utseende var något förändrat, att där föregått något med henne men vad? Han vände huvudet och såg Louis de Châteauneuf vid hennes sida. En skugga gled över hans ansikte. Den aftonen var Edmée de La Feuillade strålande, hon överträffade sig själv hon var pikant, kokett och furstligt värdig.
Nu sjuk och svag, som hon var hade hon en nästan panisk skräck för att möta förebråelsen och domen i hans blick. Men dagen därpå kunde det icke undgås. Monsieur de Châteauneuf lät fråga, om Mademoiselle de La Feuillade kände sig frisk nog att taga emot honom. Edmée svarade i förtvivlan strax ja.
Mademoiselle de La Feuillade blev sittande i stolen i samma ställning som förr, trots det hon såg, att de flesta av damerna reste sig. Det blev nästan svart för hennes ögon, och omedvetet tryckte hon handen mot hjärtat. Hon visste ju, att han skulle komma hela aftonen hade hon icke tänkt på annat men ändå, nu, när hon såg honom...
Han visade sig ytterst galant mot den vackra Mademoiselle de la Feuillade, som å sin sida ej kunde låta bli att finna nöje i att tala med honom.
Mademoiselle de La Feuillade drog sig långt tillbaka i skuggan bakom kaminen, där hon satt. Hon skrattade liksom väninnan, men klangen i hennes skratt var icke äkta. Ovillkorligt mindes hon hans ord: »Châteauneuf å, honom skaffa vi väl ur vägen!» Junot påstår, att generalen var alldeles tokig i henne, så länge det varade.
Plötsligt grep hon med bägge armarna om den gammaldags, bastanta fönsterposten, och med huvudet lutat intill de clematis, som klängde sig uppåt den, brast Mademoiselle de La Feuillade ut i häftig gråt.
Dagens Ord
Andra Tittar