Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juli 2025
Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård. Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven. Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
Jag skulle dit och vända. På båten träffade jag en bekant. När vi gingo förbi danska flottan tittade vi på pansarfartygen. Hör du, sa' han, jag begriper egentligen inte ... men, inte kan det vara järn till dom alltihop? Det är fysiskt omöjligt. Di skulle ju sjunka. Kära du, inföll jag, det vet du väl, det är det inte heller. Det är järn ner till vattenlinjen, som ju också är skottlinje.
Just då han fått detta bittert ljufva knot färdigt i sitt hjärta, nalkades han klockstapeln, förbi hvilken vägen ledde, och hörde i detsamma sitt namn ropas tvenne gånger liksom ifrån höjden. "Herr Flygerman", ljöd rösten, "herr Flygerman, se hit!" Om lika många pilar som ord susat kring herr Flygermans öron i detta ögonblick, hade han icke kunnat blifva mera häpen, än han blef.
Han hade hört ljudet av deras steg, och de hade gått förbi utan att veta, att han satt där uppe, alldeles övergiven, utan att någon brydde sig om honom. Och då ingen kommit upp till honom, inte ens hon, han älskade, hade han tagit fram revolvern och skjutit sig. Skulle det gå likadant med honom, inte just nu, men en gång långt fram i tiden, då han blev löjtnant?
Sabina gick vänligt fram och sade: "monne vi ej borde vända om, vi få visst regn"; men i detsamma började det redan regna så starkt, att prinsen bjöd fruntimmerna stiga in i en liten jagtkoja i skogen, tills ovädret skulle gå förbi.
Återigen såg hon framför sig det bleka ansigtet med dess beherskade, smärtfyllda drag. Hennes gosse! Hennes stackars gosse. Så var då hans vackra dröm ohjelpligt förbi; och den gamla tomheten skulle stirra emot honom igen, nu liksom förr nej, nu ännu ohyggligare än förr, derför att ömhetsbegäret nu en gång hade vaknat. Hon grep hastigt efter brefpapper och penna.
Helt nära rucklet som skulle föreställa stationshus såg han enstaka kors på en kyrkogård skymta svarta genom dunklet och mellan korsen silhuetten av en snokande hund. Stationsvakten löste av haken som höll signalbrädet, just som snälltåget körde förbi och för ett ögonblick skymde bort korsen därute.
Massan hade äntligen hunnit förbi. Karmides sällade sig till de siste i eftertruppen. Medborgare, vad har hänt? frågade han sin närmaste granne. Vad är det som försätter folket i raseri? De ha mördat Simon bekännaren och helgonet, svarade mannen. Har du öron och förnimmer ej vad folket ropar? Jag hör, att det ropar giftblandare och kättare.
Dagen därpå sökte han fånga oss med list. Han stod gömd i porten och sprang ut då vi kommit förbi. Jag var sist. Och jag sprang som för livet. Jag var ovan vid pojkstreck, jag hörde den gamle mannens skrik och eder bakom mig och jag kände hur hjärtat bultade och slog i bröstet. Han kom mig allt närmare. Han skrek: Tag fast! Tag fast! Men då kom en möjlighet till räddning.
Bryten tände en fyrsticka i askan och lyste honom. När de gingo förbi Folke Filbyter, sågo de, att han fortfarande låg med ryggen åt rummet utan någon nyfikenhet för deras åtgöranden. Var och en av trälarna fick visa, att hans yxa satt någorlunda stadigt och fast på skaftet och att han till skydd mot återhugg bar en luden vante över högra handen.
Dagens Ord
Andra Tittar