Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
Men riddar Bengt hade nu beslutit, att Erland, när han var någorlunda återställd, skulle lämna fädernehemmet för att i livets flod återhämta mod och levnadslust och i krigets skola utbilda sig till man och riddare. Ingen önskade detta hellre än Erland själv. Han ville, såsom forntidens krigare, genom mandom förvärva namn och ära. Ynglingaårens lust för äventyr vaknade.
Så en kväll var Erland i stallet och Ingeborg satt och mjölkade. De vore de äldsta och bäst betrodda bland tjänarna. Erland ställde sig hos henne. »Först teg han en taga, och se'n sa han inte ett ord på en lång stund» som det heter i ett gammalt ordstäf. Slutligen kom det. Har du aldrig tänkt på att låta »puttegrafera» dig? Hvad skulle det tjäna till? Ett så'nt hampaspöke!
Dra'n inte andan, förr än ni ä tvungna, och nysen inte! Vänden inte på ögonen, men blinken gärna! Glada i synen sen på den vackra mamsellen där på väggen. Så ja! Och så tog han en duk öfver hufvudet och begynte flytta på ett besynnerligt åbäke. Herre Gud, Erland! Det ser ut som den gamla kanonen på herrgården! Han måtte väl inte skjuta? Gör dig inte till ett spektakel karlen såg så hygglig ut.
De tala i början mycket och leka som barn på den gröna stranden: Det finnes ingen vacker flicka på jorden utom du, säger Erland till Singoalla, och hon svarar glad: Ack, tycker du det? Innan jag gick hit, speglade jag mig i en källa för att se, om du kunde finna mig behaglig.
Ve mig! ropar Singoalla. Han skall omtala allt i lägret. Min fader skall slå mig, männen förakta mig och kvinnorna håna mig! Nej, sade Erland, det skall icke ske. Nej, upprepade Singoalla, det bör icke ske, ty vi äro man och hustru. Kom, sade Erland, jag följer dig till lägret för att tala vid din fader. Då jag är vid din sida, har Singoalla intet att frukta. Min man, sade flickan.
En ny storkrets av århundraden kommer till världen. =Singoalla.= Så hände en sommardag, att Erland återvände från en jakt. Överst på en kulle i skogen växte en gran, ung och smärt, men högre än alla omgivande träd.
Då märkte Erland hennes fara och kallade hunden tillbaka. Men innan det skett, hade flickan brådsnabbt vänt sig om, rest sig upp och, just som hunden borrade vassa tänder i hennes klänning, stuckit en dolk i hans hals. Med ett stycke av klänningen mellan tänderna tumlade Grip till hennes fötter.
Detta gick illa och långsamt för Erland, men Singoalla hade en egen smak att hopsätta blommorna, så att deras olika färger bröto sig vackert. Den konsten hade ingen lärt henne, men hon kunde den ändå. Då blomsterkvastarne voro färdiga, bytte Erland och Singoalla med varandra, och flickan var icke missnöjd med Erlands, fast den var ojämn, ruskig, illa hopkommen.
Hövdingen förde honom stillatigande in i tältet. Vad där talades, vet ingen, men efter en halv timme lämnade Erland tältet med lugn på sin panna, följd av Singoalla, som stolt mötte Assims moders och de andra kvinnornas blickar, samt av hövdingen, vars ansikte bar spår av hans sinnes oroliga tankar.
Men även här i stoftet skall anden dock varda herre. Materien är underkastad ett andevardande, himmelen skall nedstiga till jorden och en ny tid komma för människosläktet. Tror ni det, fromme fader? sade Erland. Måhända är det då byggmästaren, som nu går över jordens grund och röjer marken för den nya byggnaden? Vad menar du? sade munken.
Dagens Ord
Andra Tittar