United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ett ögonblick såg dyster furstinnan opp, Som om mot sonens mörker hon mörknat själf, Dock snart i höghet sträckte hon, ljusnande, Sin hand mot fursten, tog från sin plats ett steg Och rörde moderligt med en kyss hans kind. "Min Dmitri", så hon sade, "välkommen var!
Men kvinnan, ädle främling, som du såg Med dyster undran, när i stilla tåg Hon långsamt skred från broder och till broder, Hon lefver nu af sina minnens skatt: Det var de båda tappres gamla moder, Hon tillbad bilder ej, hon tog god natt. "Har du på lifvets stigar märkt nå'n gång Ibland de tusende, du där sett vandra, Hur af en okänd makt, ett inre tvång, En människa kan dragas till den andra?
Då spärrade hon upp sina stora, vackra ögon och svarade: Vad den unge mannen beträffar, så har han alls ingen del i min olycka. Det var en annan och någon, som ni inte varnat mig för och dessutom en gammal man och för resten ingen annan än er granne, generalagenten! Det sista ordet framslungade äldsta damen Theander med en viss hatfull och dyster kraft.
Assim smög undan, i det han sände Singoalla en dyster sidoblick. Hövdingen förde händerna till pannan och bugade för Erland, men hans halvt nedslagna ögon fäste dock mellan de svarta ögonhåren en glimmande blick på dottern. Flickan var blek, men hon hävade ej, ty hennes hand vilade i Erlands. Erland sade, att han ville tala vid hövdingen utan annat vittne än Singoalla.
DEN SKEPPSBRUTNE. Förstod du mina ord ej, då så dyster du Försjunker i begrundning blott och ej en skymt Af glädje röjer, fast din kung du återfått? Han liknar Ajas, sade nyss min fader ju.
I hvarje minsta närmande från din sida skall jag se anspråk på tacksamhet och detta hjernspöke skall drifva mig till den ena hänsynslösheten efter den andra.» Hon blef märkbart blek, der hon låg och vecket mellan de svarta ögonbrynen blef djupare än vanligt. I denna pannans sammandragning låg der en dyster energi; men tonen i hvilken hon svarade, var utan klang.
Många hundra sådana kors voro också nedstuckna runt omkring i den mörka mojorden, så att stället, omgivet som det var av en karg obygd, liknade en dyster kyrkogård. Det var de kors, som vägfararna hade burit framför sig genom Tiveden till skydd mot hedniska makter.
Här, med sol, med haf och med jord till vittnen, Skall han stå och döma emellan oss." När han sagt det, syntes Hjalmar. Ensam Kom han klippornas stig uppför, Ej som fordom strålande, vapensmyckad, Men med blottadt hufvud och utan sköld. Blekhet i hans anlet låg, lik skenet Öfver drifvan en månklar natt; Dyster var han själf som en syn ur grafven, Och i handen bar han ett blodigt svärd.
Hans ansikte var blekt och bar stämpeln av dyster beslutsamhet. Sedan han funnit den rulle, efter vilken han sökt, flyttade han lampan till en soffa, lade sig och öppnade boken, men glömde att läsa och försjönk i sina egna tankar. Dock, jag måste skriva till henne ... endast några rader ... för att rättfärdiga mig ... befria mig från varje ytterligare tanke på henne.
Långt i fjerran stack Gråhara båk ensam upp som en obelisk, kal och grå och enslig. Ogästvänlig och trång syntes klippan nedanför båken, och allt omkring flöt det kalla svarta vattnet som ännu ej var fruset till is. Hvilken vy, dyster och mörk som en sorglig framtid, kall och djup som sjelfva grafven. Han syntes icke.
Dagens Ord
Andra Tittar