Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 oktober 2025
Det låter som funnes det ibland ett stänk av sanning i ditt förmätna påstående, bonde. Till sist fick jag honom i mitt våld, men han var bunden av en tysthetsed. Hur mycket jag plågade honom, ville han ingenting yppa, och då lät jag honom svälta ihjäl i en kedja vid väggen. För människornas storhets skull! Nu minns jag de skrivna orden, som det berättades om under en dyster afton hos Ulv Ulvsson.
En nyss utvuxen, vacker flicka med fina kläder och parasoll. De komma in i en skog, som är dyster med mörka granar, de vandra ett stycke längre bort, längre; nu höres sorl af röster, musik och slammer af tallrikar och gafflar; de stå framför ett litet slott olikt allt annat.
Följderna insåg jag nog: vårt förhållande var ohjälpligen brutet. Naturligtvis skulle vi söka skilsmässa. Sedan skulle jag bli ensam med barnen... Ensam hela mitt lif igenom! Min tanke svindlade. Det var som om en öde, dyster öken legat framför oss, mig och barnen. Andra tankar sökte sakta smyga sig fram. Var det mitt fel? Hade jag öfverhufvudtaget kunnat förhindra det?
Mot Hermione var han ombytlig och underlig; än visade han sig dyster och hemlighetsfull; än utbrast han i kärleksbetygelser, som förskräckte henne, emedan de buro prägeln av vildhet och onaturlighet; än, och detta oftast, mötte han henne med ett slags galanteri, som måhända skulle ha förefallit Neapels skönheter behagligt, men som förödmjukade Hermione.
Kommen ett stycke in i skogen skakade Erland hand med hövdingen, kysste Singoalla och sade: Jag är redo den utfästa tiden. =Avtåget.= Huru är det med Erland? Han är dyster och talar föga, sade fru Elfrida till sin man, herr Bengt.
Dagen är all, Mörk är min bana och kall, Dyster i skogarna här Vintern, den isiga, rår; Ljus, där du tindrar, o där Finner jag kärlek och vår. Skynda din gång, Lycklige! Kanske en gång Kommer du åter och ser Stum mot ditt fädernetjäll; Ljus är din hydda ej mer, Kulen och ödslig din kväll.
HYLLOS. Låt mig kalla hit Den blinda kvinnan; fast beröfvad ögats ljus, Förstår och vet och ser hon mer än seende. LEONTES. Gå, hämta henne! HYLLOS. Furste, hennes ledsven skall Väl finna vägen hit med henne. Kommer hon, Kan jag bli borta. LEONTES. Hvad? Min fader nalkas själf. Ser jag en dröm, är denne man Leiokritos, Så olik till sin uppsyn nu, så lugn, så ljus, Och nyss så mörk och dyster?
Mandomen vid Jordans flod, som slutar i Dödens Haf. Om morgonen, då qvinnorna tillhopa voro, satte Bilhah, Sallums dotter, dem en Liknelse före; men Hon var en af de visa qvinnor i Abel. Ur Österns portar solen blodig stiger, I tyst förbidan all Naturen tiger; Blott dundret doft kring Hermon går, Som molnbeklädd och dyster står.
Dagens Ord
Andra Tittar