Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juni 2025
Femtio kronor, murrade Mortimer småskrattande, det är inte småsaker... Han tog fram en femtiokronesedel, knycklade ihop den och stoppade den på halsen på Tomas under stärkkragen. Du går den breda vägen, tycks det, tillade han något allvarligare. Gå på med det, men akta dig för diket! Han gick fram och tillbaka i rummet med cigarren i mungipan.
Det prasslade bakom henne i videhäcken vid brunnen, och någon steg fram. Han kom med stora steg, sprang öfver diket och stod framför henne i ett nu, brun och vacker, rak och glad. »Lotta!» Hon såg skrämd upp, reste sig mödosamt och neg: »Unge herrn.» »Kors, hvad du är blek om nosen, Lotta, är du inte rask?» Han tog henne i hand och tryckte den. »Joo.
Takten stampade han alltjämt med hälen. Karlarna reste sig en efter en, kröpo upp ur diket, lommade sävligt knäande bort över rågstubben, bort från vägen. Träsken vek steg för steg upp mot stallet. Kärran närmade sig i sakta mak. Gnissel av osmort hjul hördes med jämna mellantider. Eljest var det ett ögonblick tyst i Sutre. Så började töserna gråta, skreko: Mor! Mor!
Det var ett trolleri, en besvärjelse. På alla sidor dök det upp ansikten, fram ur häcken, upp ur diket, fram om husknutarna. Häpna, stirrande, illvilliga, elakt glittrande ögon. Abraham strök sig över pannan och reste sig. Vad är det du vill? Jag förstår inte, när du skriker så där. Hon fortsatte att skrika. Och nu såg han, att hon var ful.
Johnsson såg en smula betänksam ut och rev sig bak örat och sneglade i diket. Men så sken han upp. Nej sir han, gosse, det blir inte förrän i morgon. Vem ska han eljest vara son till? Kungen förstås! Där ljög du på din mor, sade Johnsson. För jag sir nog, att det är lille ingenjörn, som har varit framme. Nej, kors i jösse namn vad det är för en snäll liten karl!
Det var det enda lyckliga par hon kunde påminna sig ha sett... De hade naturligtvis inga barn, hon var der som springflicka, och ett spring var det! I alla de andra husen hade kärleken varit på andra sidan diket. Eller ock hade frun haft det kärleksfullt sjelf, medan mannen... Nå, Nadja trodde inte på gift kärlek.
Men när hon väl var ute, blefvo hennes steg mindre säkra, och hon tryckte sin hand hårdt mot bröstet, i det hon klef öfver en liten stätta. Der trodde hon sig obemärkt. Derifrån ledde en stig genom åkern och till forsen. Hon följde länge diket, ref i förbifarten några strån och fälde dem åter. Hennes ögon fuktades, och några stora tårar trillade sakta ner för kinderna.
Blir han så fin, han, så är det väl bäst du går till kungen med honom. Eftersom inte Sutre duger. Nej, inte åt honom, sade flickan, kastade med huvudet. Gästgivarn såg sig omkring. Han kan få sämre, tyckte han. Nej, inte om det så vore i diket, sade flickan. Därmed var samtalet slut och flera fördes ej i det ämnet mellan gästgivarn och hans hustru. Men två år senare födde hon honom en son.
Dagens Ord
Andra Tittar