Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Inte för dig aldrig för dig.» Han berättade henne sitt lif; der fans icke en vrå i hans själ som han icke ville lägga fram för henne. Han gaf henne allt, det bröt sig fram oemotståndligt utan misstro och utan öfvervägande, allt hvad han upplefde, allt hvad han tänkte, minsta förflugna känslostämning. Och han märkte icke att han intet fick igen. Också till modern blef hans förhållande innerligare.
Säger du det, Leena, och vet inte att somliga bli födda till slafvar! När Gud skapade mig, tryckte han visst till bröstet på mig, att jag aldrig skulle få andas rigtigt ut, och han böjde tungt till nacken, att jag inte skulle kunna höja på den så som andra. Och det kan du säga så der förnöjdt och lugnt!
Helena svarade: "Hennes mor hade som harpspelerska samlat sig en liten obetydlig förmögenhet, och trött vid sitt kringvandrande lefnadssätt, nedsatte hon sig i en af våra småstäder, der hon hörde af för huru oändligt litet många fruntimmer lifnärde sig.
Han är så van att vara ensam.» Der flög en skyggt forskande blick fram under moderns sänkta panna. Det var som om hon misstänkt att den talande haft en dold undermening i sina ord, men hans ansigte hade intet som tydde härpå. Det hade samma välvilliga, undfallande uttryck som förut. »Ja, det är olyckan», sade hon blott.
Men allt mer och mer nalkades båten ett vattenfall, och allt oroligare och oroligare blefvo skalbaggarne, och den största af dem gick opp på ena relingen och vände på sina trefvare, och så gick den öfver till andra relingen och gjorde der på samma sätt, och så gick den ned i båten igen och funderade; men icke blef det dess märkvärdigare af.
Man gick genom den sköna, förvildade, men i all sin oregelbundenhet dock så intagande parken. De väldiga träden stodo i täta grupper längs hela stranden, beskuggande den med sina tunga lummiga grenar. De mossiga björkarna vid vattenbrynet tycktes trängas deruppe om utrymmet, och pekade här och der med sina släpande gröna löfqvistar långt ut i vattnet.
"Jag nöjer mig i alla fall med mindre," sade Alma skrattande och gaf en tacksam blick åt Nymark, som hade hjelpt regnkappan på henne. Till festens program hörde sällskapsspektakel. De kommo i lagom tid, just då det ringde tredje gången och förhänget gick upp. Man gaf "Första kärleken." "En stor kokett, den der lilla fröken!" sade Nymark sakta till Alma. "Hvad heter hon?"
Samma stillhet och frid lade sig äfven öfver allt omkring honom, lifvet likasom afstannade i dödens närhet, besökande kommo och gingo med ljudlösa steg. Det dånade så ihåligt, då locket spikades igen. Den der stora grofva karlen i sina tjocka vadmalskläder hade ingen försyn eller fruktan för att störa den sofvandes ro. Klockorna ringde.
Allmän skrattexplosion, ändå apotekarne kunde ha skäl att antaga oss för att vara några arma förföljda varelser utan nattro och sömn. Nu trodde vi oss vara rustade till vandringen och gingo om bord på Zéphyr, der vi hade vår bostad och kost under tiden, packade der våra renslar och fingo dem vägda.
Kom der en herre, blef han tilltalad af deras vänliga, inställsamma stämmor och i smickrande ordalag, kom der en dam, skrattade de, som om de sett en karrikatur. Samuli gjorde sig färdig att bakifrån fatta tag i Nadjas axlar och ta henne med sig. Men innan han visste ordet af, kilade de in i en portgång och försvunno.
Dagens Ord
Andra Tittar