Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 31 maj 2025
Min uppgift där var nämligen att dammtorka, läsa korrektur, skriva notiser, sälja svenska böcker och vykort samt elda centralvärmeledningen, vilket senare uppdrag jag skötte med sådan bravur att brandkåren en vacker natt måste tillkallas. Nåja, den behövde inte stanna länge.
Men tjangs var där i tösorna, oppspelta var dom och huven hade di på skaft; nu för tiden är dom så lärda så di går med klackarna och man får med smärtsamhet fråga sig själft att om dessa studentskor eller andra Luftandar äro Skapelsens mästervärk, så vad är då undertecknat? Om en ny professor har di pesjonerat vid Universitetet? därom ämnar jag intet yttra mig!
Men det liknar för mycket »aldrig smaka vin», »aldrig röka» eller andra »aldrig», som vanligen resultera i undantag. Som affärsman kommer ni antagligen att ibland ikläda er ansvarighet för vänner. Men här är gränsen, där hänsynen för vännernas framgång upphör och hänsynen för er egen heder börjar.
"Ja nog kan man tänka hvad en sådan där halftårsunge, eller hvad hon kan vara, skall kunna prata." "Hon är mer än ett halft år, kära du, hon har ju munnen full af små hvita tänder och går omkring så näpet. Säkert har hon en bra mor." "Hoppas det för barnets egen skull, om det en gång kommer tillbaka till henne." "Åh, nej då Artur. Vi släppa henne inte!"
Det var en liten grå koja med lutande skorsten, vid sidan av vägen, omgiven av några åldriga granar just en sådan där koja, som tager sig så pittoresk ut, avtecknad i tusch på velängpapper, men i verkligheten är ganska ruskig och obekväm att bebo. Det var en sorglig tavla, som uppenbarade sig för de båda djäknarne, när de stigit in genom den låga dörren.
Jag fruktade att möta hans blick, men ändå kunde jag inte låta bli att se på honom. Det var rysligt." "För mig gick det på samma sätt", försäkrade den äldre brodern. "Men ju längre jag betraktade honom, ju mer försvann ångesten. Han såg inte grym ut. Den där svarte slafhandlaren, som vi en gång sågo på torget i Aden, du minns, han såg mycket mer grym och elak ut.
Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, där David slog upp sitt läger! Läggen år till år och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp, så skall jag bringa Ariel i trångmål; jämmer skall följa på jämmer, och då bliver det för mig ett verkligt Ariel. Jag skall slå läger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp bålverk emot dig.
Och man kan förstå, att i en liten gård där själfva fönstren logo och blinkade upp under takåsen, och där gården själf var som struken med lingon och grädde, där skulle det ju bli godt för småstintorna att få stanna. När de återstående barnen nu fortsatte vägen voro de icke längre så tunga i tankarna. De hade så mycket märkvärdigt att tala om. Först om den granna frun, som var så mild i ögonen.
Där var mycket skämt och talande, och hela det oändliga havet låg spegelblankt utan land. Sven, som var en gammal och oglad hövding, hade redan tidigt stigit upp i lyftningen. Det var hans vana att stå där och se på molnbildningarna, som skildrade upp och försvunno och beständigt ändrade skapnad.
De hade sett sjukdomen fly för hans heliga händer och döden vika undan, där han trädde in. De hade suttit på stenarna vid Genesarets strand och lyssnat till hans ord, som födt kärlek och fromhet i deras egna hjärtan. Och de tänkte: "Skulle ej den kärleksfulle mästaren från Nasaret också vilja skänka någon himmelsk gåfva åt våra små barn?"
Dagens Ord
Andra Tittar