Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juli 2025
Hans inbjudan väckte en uppmärksamhet, han aldrig kunnat drömma om. Tanterna tackade och bådo hälsa löjtnanten så mycket . Något sådant hade aldrig hänt så länge han gått i skolan. Och alla barnen tackade också på tant Emilies kommando. Med en mun ropade de: Tack, Stellan! Han blev blodröd i ansiktet. Detta var alltför överväldigande. Han kände sig plötsligt som förkrossad av tacksamhet.
Han kände sig djupt och orättmätigt sårad. Och han blev blodröd i ansiktet vid tanken på att han sagt det där om hur roligt han haft på den gamla gården. Hur hade han kunnat säga något så idiotiskt! Kanske sutto de just nu och skrattade åt honom där nere... Han hade känslan av att redan ha blottat sig inför Axel, visat hur idiotisk han innerst inne var. Och det var han inte.
Slutligen sade Smygaren: Ja, kära Petréus, jag behöver inte fråga dig, varför du inte läst på. Den, som använder hela eftermiddagen att gå ut och kurtisera flickor, den går det till sist på tok för. Och det gör det med dig! Stellan blev plötsligt blodröd i ansiktet. Någon längre ned i klassen fnittrade. Han vände sig om för att upptäcka, vem det var.
Hon var infödd tyska och hennes uttal slog slint, när hon greps av en häftig sinnesrörelse. Plötsligen, i tystnaden efter skrattet, hörde Stellan Rose säga: Aldrig kunde jag tänka mig, att du , Stellan, var med om sådant! Hon gav honom en lång, mörk, eldigt beundrande blick, en blick som en svart blixt. Han blev alldeles blodröd. Han såg på sina händer: Åjo jag
Det var jarlen, som tuggade med läpparna och blev blodröd ända upp i hårfästet, och Sofia, Valdemars egen drottning. Hon kastade torrt och hårt några speord till systern. Valdemar drog av stålhandsken och räckte sin besegrare vänligt och godmodigt handen. Min häst och mina vapen tillfalla segraren, sade han.
Det var Kalle Möller, som kom tillbaka: Jo, mamma och pappa har sagt, att nu hjälper det inte, utan nu ska du komma, om du också ska hämtas med mannakraft. Och jag har för resten själv talat med din pappa. Stellan blev blodröd i ansiktet.
Denna skugga följde honom i strider och äventyr, i glädje och sorg, under tider av fyllt hopp och tider av gäckad väntan. Hans minne av den bruna flickan har visserligen klarnat men står dock i hemsk belysning, lik den, som vilar över heden, då månen blodröd går upp över synranden.
Ja, de förståss, men Stellan skakade på huvudet. Så skojit, sade Rose. Det blev en paus. Så skrattade hon och sade: Då ska ja visa dig. Hon lade sina händer på hans skuldror och kysste honom mitt på munnen. Han var blodröd i ansiktet. Han visste inte vad han skulle tänka eller känna i fråga om kyssen och allt som passerat. Men han hade förnimmelsen av att något måste göras och han sade: Tack.
Och plötsligen ropade hon: Tyst med klinket där inne! Nu ska vi be Stellan Petréus läsa en dikt. Han blev blodröd i ansiktet och mumlade någonting till svar. Jo det kan ni visst det! Ni har suttit tyst hela kvällen! Vi har alla gjort, vad vi kunnat. Rose har spelat. Jag har sjungit. Kalle har berättat sina rövarhistorier. Nu är det er tur! Och plötsligen fick Stellan mod.
Ack, det var konfirmationslöftena. Och han hade inte svarat. Han blev blodröd i ansiktet. Och samtidigt var det, som om hela hans inre lysts upp av en blixt. Han skulle inte svara! Han skulle inte avlägga löftena! Det skulle inte märkas. Och vem kunde hindra honom? Kunde någon tvinga honom att svara? Var det inte en sak mellan honom och hans Gud? Stod han till svars för någon annan än sin Gud?
Dagens Ord
Andra Tittar