United States or Andorra ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mindre och mindre blir skutan; och till sist är den bara en prick, som mina ögon hänga fast vid liksom en hypnotiserad menniskas ögon suga sig fast vid magnetisörens hand, medan hela den hypnotiserades kropp följer denna hands minsta rörelse, som om tusen osynliga och oslitliga trådar vore spunna mellan de ögonen och den starka handen som drager... Men allt eftersom ångbåten blir mindre och mindre är det som om hafvet blef större och större och min längtan i samma proportion alltmera intensiv Det är så menskligt, gu'bevars; och kristligt också för resten.
Han kom in som en ångmaskin, pustande och med fart, och i hans kölvatten sväfvade de andra in som sjöjungfrurna efter Ägir. Fina i ljusblått, Lilli i ljusrödt och Clara i gult. Sist Dion och Adolf släpande på sina instrument. Det blef ett stämmande och knäppande, ett dragande med stolar.
Snart voro vi hemmastadda och funno oss särdeles väl i den varma stugan. Den gamla ville börja sitt bestyr med vårt nattläger och yrkade på att skynda med getternas mjölkning, då en tillfällighet afbröt hennes sysselsättningar och blef en anledning till följder, dem vi ej kunnat förutse.
Och brefvet, som skulle tolkat hennes gränslösa tillgifvenhet, blef i stället ett sjudande utslag af detta obändiga hat: »Jag har gått här och tegat, att icke ett ord af mig skulle falla tyngande i era stämningars vågskålar men nu kan jag icke tiga mer. Nu bryter mitt onda sinne fram, och du skall stirra på mig som på en menniska, du icke känner. Men sådan är jag. Jag är icke god.
Hon drog ned mössan öfver öronen och kröp in i pelskragen så godt hon kunde, men ändå huttrade hon af köld. Vid det hon passerade en portgång blef hon ej litet öfverraskad af att se Hanna ifrigt sysselsatt att trösta en liten gosse. Han hade förfrusit sina öron och Hanna hade nyss gnidit dem med snö och band nu sin enda ylleduk kring barnets hufvud.
Man märker tydligt vid samtal med sådana personer, att man har med en annan person att göra, än med den man har framför sig. En troende syster i Kristiania, som endast en enda gång besökte en spiritistisk s.k. séance eller möte, blef så besatt af en ond ande, att de troende der måste hafva en hel vako- och bönenatt, förrän hon blef fri från densamma.
Man hade minsann annat att göra. Pelle kom just hem med en knippa foreller, som han metat medan han varit ute och getat kreaturen. Elsa rensade fisken raskt och händigt, och stekte den sedan i pannan öfver glödelden. Ingegärd sköljde potatis, diskade trävrilar och skurade knifvar. Angela dukade bordet, som fälldes opp, så det blef stort.
Hjärtligt skrattade åter den sjuttonåriga flickan, När hon betänkte den åldrigas ord, hur förunderligt vore, Om hon den runda, vördiga herrns värderade maka Blef och som fru fick gå allvarlig och sitta i soffor.
Emellertid troppade folket af och kyrkogården blef småningom tom. De båda herrarne, som under djup rörelse stannat vid den öppna grafven, vände nu också långsamt tillbaka mot kyrkogårdsporten. Där tog baronen med ett kraftigt handslag farväl af pastorn. Sedan yttrade han ett par ord till kusken, steg därpå upp i vagnen och några ögonblick senare stannade han vid den gamle doktorns bostad.
Hellre fattigdomen i egen stuga än rikedomen under andras tak; hellre egen hålkaka än främmande hvetebulle! Och för öfrigt, fattiga behöfde de ju icke bli. Hon kunde arbeta som hjelphustru. Han var en flink arbetare, slarfvet och drickandet skulle väl upphöra, när han kom under hennes inflytande. Bara de en gång blefve gifta, så skulle nog allting blifva bra. Och dervid blef det...