United States or Somalia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Lotta jämkade sitt röda bomullsförkläde till rätta, torkade med ärmen bort något från ögat och gaf den lilla packlådan en stöt, så att den låg mera symmetriskt, närmare brunnen. Så såg hon på unge herrn ett enda ögonblick med en beundrande, djup, i skymningen skimrande blick.
Och som ingen kunde neka Sven vad han bad om, var det alltid någon, som tog honom på armen eller på axlarna. Då såg han sig stolt omkring och log i känslan av sin makt och sällheten, att alla älskade honom. Men när mamma blev ensam med pappa, sade denne mer än en gång: »Han är ju så frisk och kry, som han aldrig har varit. Varför skall han då alltid tala om döden?»
Men kom ihåg, vad jag har sagt dig. De hade bägge stigit av hästen och gingo nu långsamt bredvid varandra fram emot slottet, han höll tygeln om armen. Detta är icke rent spel. Du ger mig inga skäl. Vad vill du, att jag skall tro? Intet. Vad du vill. Du vet mycket väl, att jag aldrig har brytt mig det minsta om dig som brudgum. Du är åtminstone ärlig i vissa saker, sade han bittert.
Där sover han med sin vän på armen, den vita lilla hunden av trä, vilken har ull som ett lamm och ögon av svarta knappnålar, och som Sven kristnat till Ulltapp. Ulltapp är en fredlig sängkamrat. Han stör ingen. Ute i trädens kronor ljuder det första svaga fågelkvittret, som bådar morgonens gryning.
Då han kommit förbi honom, vände han sig om och såg med förvåning, att det icke var någon skräddare, utan baron Grothusen. Det var Gabels byxor han hade över armen. Var hade han kommit över Gabels byxor? Han gick fullkomligt stadigt, och hans bleka grodansikte hade samma självsäkert korrekta uttryck som vanligt.
I svängen nedför Torget kastades hon tillbaka på sätet, men sprang upp igen, lindade tömmarna kring armen. Och framför häradshövdingens hus stannade ekipaget med ett enda kraftigt ryck. Hästen ångade, skakade. Löjtnant Björner, den äldste av tolv bröder och en ståtlig karl, skyndade ut och bjöd hennes nåd handen. Då lämnade fru borgmästarinnan sitt fönster.
Hon lade in alltsammans i ett omslag och tog det under armen, nickade farväl och gick. Han kom icke samma kväll, men den följande, vid vanlig tid. Då han slagit sig ner vid bordet lade hon några fullskrifna pappersblad framför honom. »Se nu igenom det.» Det var första kapitlet som hon renskrifvit efter att ha putsat och utfyllt utkasten.
Edvards mamma steg av vid nästa hållplats och då hon kom ned på gatan tog hon Edvard rätt hårt i armen och sade: Du får aldrig säga något högt om främmande personer, som du inte känner. Det var mycket fult att säga så där om tantens tänder. Edvard svarade: Mamma har aldrig sagt mig förut att jag inte skulle få säga så. Vad är det jag inte får säga?
Vänta, Bertha, Verna tog henne i armen, deruppe är ju ett loft, till hvilket dörren står på glänt. Der sofva bestämt gårdens pigor .
Av obekant anledning trugade jag på engelsmannen fem francs till att betala droskan. Därefter somnade jag. Fridfullt. Jag vaknade vid att en person ryckte mig i armen. Jag slog upp ögonen och såg att denne person var kusken. Han var fet, svart och önskade pengar. Jag sade: Engelsmannen har fått pengar till er. Kusken sade: Betala! Här finns ingen engelsman. Fem francs!